Dags söka upp dem som lämnat kyrkorna?

Jag är tacksam och otroligt lycklig över årets Nyhemsvecka, den hundrade i ordningen. Så många människor som har fått nytt liv, så många visioner som fötts, så många ungdomar på Nyhemsveckan i år.

Så mycket att tacka Gud för!

Och vid sidan om det kom alldeles nyligen en ny rapport om hur frikyrkosverige har förändrats, och resultatet gör oss glada och tacksamma. Den nedåtgående medlemskurvan håller på att planas ut och vi känner oss välsignade!

En glädjande rapport men utmaningar kvarstår, läser vi i Dagen den 21 juni.

Det finns nämligen en utmanande siffra i statistiken. Mellan 2011 och 2015 har 336 församlingar lagts ner. En siffra som är helt ofattbar men som utmanar oss att fortsätta plantera nya församlingar.

Vi gläds tillsammans över allt det härliga som händer i kristenheten i Sverige och i vår egen närhet – frälsningsunder, dop, helande och ett församlingsväxande.

Jag lever i denna uppriktiga glädje och tacksamhet, men även sorg får plats i mitt hjärta.

Något som vi då och då lyfter fram, är det faktum att många backat ut ur församlingsgemenskapen. Tar vi denna utmaning på allvar? Vad gör vi åt den?

Gång på gång brister mitt hjärta när jag träffar de som valt att lämna uppdrag och gemenskap i olika församlingar i Sverige.

Vi kom en gång hem efter en Thailandsperiod och upptäckte till vår stora sorg att en stor grupp ungdomar inte längre fanns med i den gudstjänst­firande gemenskapen i den församling vi tjänade.

Jag samlade tjugo stycken av dem till en samtalshelg. Alla kom och jag upptäckte att ­nitton av dem inte har lämnat Gud.

Så varför lämnade de?

Jag ser att detta inte var en engångsföreteelse på en speciell plats, i en speciell församling i en viss tid. Nej, det händer gång på gång, över tid, överallt.

Många nya människor kommer till tro, kommer till våra församlingar och vi växer i antal, men det finns samtidigt dem som backar ut genom bakdörren.

Det händer tyvärr även nu, fortfarande.

En person sa till mig häromdagen: ”Jag är en sådan man kallar för avfälling. Men jag längtar tillbaka. Jag ber varje dag!”

Varför lämnar man i dag?

Ur djupet av mitt hjärta ställer jag några svåra frågor:

l Varför backar man ut ur församlingsgemenskapen?

l Hur talar vi om dem som lämnat?

l Kan vi förkorta vägen hem för dem?

Många församlingar ställer sig frågor såsom:

Hur bygger vi en Jesuskultur där människor kan vara sig själva, vågar misslyckas, vågar vara sårbara, där det finns en öppenhet att tvivla och ställa obekväma frågor, där man delar livet, dit man vågar komma tillbaka när allt brustit? Vad kan vi göra som församling och hur ska vi som pastorer presentera det befriande evangeliet?

Men utmaningen kvarstår, för bakom varje siffra, bakom varje person som backat undan, finns ett hjärta, en berättelse som vi behöver i våra församlingar, en person som vi vill älska tillbaka.

Kanske är det dags att ”gå ut” och söka upp dem. Kanske är det dags att göra något på bred front i denna utmaning?

Beryl Lindeman, pastor Södertörnkyrkan Huddinge