Debatt

Dela ut mat på kyrkogården?

En kyrkogård är de dödas vilorum. Anhöriga kan i stillhet hedra de bortgångna.

Stockholms domkyrkoförsamling med cirka 5 000 invånare har inte råd att underhålla tre katedraler och två kyrkogårdar. Klara kyrkogård är nedsliten och vanvårdad – en mötesplats för missbrukare. På gamla gravstenar dricker man öl.

Sedan en tid serveras där även mat till samhällets olycksbarn. Kyrkogården är inte längre en värdig minnesplats. Är det Svenska kyrkans uppgift att upplåta kyrkogården för matservering?

Socialtjänstlagen ålägger kommunen att ordna mat och husrum till behövande. Staden har råd med det eftersom fullmäktige årligen redovisar miljardöverskott. I Stockholm ger stadsdelsnämnden försörjningsstöd till behövande som vistas i stadsdelen. En senare fråga är hur kostnaden ska fördelas till hemkommuner och staten. Stadsdelsnämnden har det akuta ansvaret.

Strax intill Klara kyrka ligger Sergels torg. Där samlas vilsna människor som utsätts för droger som finansieras med prostitution och stölder. Ungdomars kroppar och försäkringsbolagen finansierar drogerna. Där försummar kommunen enligt socialtjänstlagen att:

Informera om socialtjänsten i kommunen.

Genom uppsökande verksamhet och på annat sätt främja förutsättningarna för goda levnadsförhållanden.

Svara för omsorg och service, upplysningar, råd, stöd och vård, ekonomisk hjälp och annat bistånd till familjer och enskilda som behöver det.

För att hjälpa människorna måste kommunen ta hand om verksamheten som nu stör stillheten på Klara kyrkogård. Då behöver Domkyrkoförsamlingen inte bygga en utspisningslokal på kyrkogården. Kommunen ska fixa det på torget!

Det är inte rimligt att Svenska kyrkan ska fortsätta att vara begravningsmyndighet. Dess ekonomi möjliggör inte en god skötsel av kyrkogårdarna. En bättre ordning vore att Stockholms kyrkogårdsnämnd övertar skötseln av innerstadskyrkogårdarna.

Domkyrkoförsamlingen har en viktig uppgift i city: En fungerande församling bland alla dem som arbetar och turistar inom dess område. Tyvärr försummar numera Stockholms b­iskopar denna viktiga uppgift.

Per-Ola Larsson, teol kand och nämndeman

Fler artiklar för dig