Det normala förskjuts i vårt samhälle

Elisabeth Sandlund skriver (Dagen 13/2) om den utsortering som håller på att ske av de ofödda. Defekter av olika slag kan diagnostiseras på fosterstadiet. Barn med oönskade egenskaper och möjliga genetiska avvikelser från det vi anser normalt ska inte behöva födas. Som om livet ger garanti för att ett barn som föds friskt och normalt alltid kommer att förbli det!

Under 1940-talet skedde den utsorteringen av defekta och icke önskvärda barn på ett sjukhus i ett land inte så långt från oss (läs gärna boken "De utvalda" av Steve Sem-Sandberg). Det har vi fördömt, men vad är skillnaden om utsorteringen sker före eller efter födseln? Om den icke perfekta människan ska sorteras bort – var ska gränsen dras och vem ska dra den?

Hur många av oss vill leva i ett samhälle, där endast de duktiga som kan prestera får plats? Är det verkligen ett hinder att vara född med Downs syndrom, anlag för fetma eller någon annan avvikelse från det vi kallar normalt, för att trots detta leva ett gott och fullvärdigt liv? Vem kan bestämma för någon annan vad som är ett bra och meningsfullt liv? Risken är som jag kan förstå uppenbar, att det som i dag anses normalt förskjuts och att normalitets­kurvan snävar in sina gränser. Att värna om det svaga och sköra tycker jag är en viktig mänsklig egenskap och borde ingå i normalitetsbegreppet. Det är onormalt, sett ur ett humanistiskt perspektiv, att inte ge skydd och värn åt den svagare och det är ovärdigt ett så kallat civiliserat samhälle att använda forskning på det sättet. Människans värde är absolut och okränkbart oavsett status och prestanda. Att vi sen har olika uppfattningar om när en människa ska definieras som människa är en sak. De olika uppfattningarna får vi bemöta med respekt och försök till förståelse från båda sidor.

Men att i samma nummer av tidningen Dagen (13/2) få läsa Mona Sahlins uttalande där hon, enligt referatet, jämför en barnmorska som av samvetsskäl avstår från medverkan vid aborter med samma religiösa extremism som IS-krigare, då blir det lite väl magstarkt. Att vilja skydda ett liv kan knappast jämföras med den som halshugger de som inte delar ens åsikt.

Ingegärd Malmberg Bohlin