Debatt

Dogmatiserad trosbekännelse

Nu är alla oeniga tolkningsföreträdare ställda inför faktum.

Nu har efter många år av tveksamhet och stundtals "vilda idéer" om vad Pingströrelsen står för och tror på, en egen dogmsamling presenterats. Det är det teologiska nätverket inom Pingst FFS som efter tio års tänkande slutligt satt ned foten. Elva skrifter sammanfogade i en religiös "katekes", trossatser och dogmer. En Pingströrelsens egen doktrin med sina fastlagda sanningar. Därmed har nu Pingströrelsen bestämt sig för vad man tror på. Elasticiteten och tidsanpassning torde därmed också vara borta. Trossatser och dogmatism är statiska begrepp. Det är inget märkligt med det mer än att en mer än hundraårig tradition av frihet nu fångats in.

Den fria andligheten och rätten att tolka ordet inom pingströrelsen, efter eget gottfinnande, har nu uteslutits i denna "katekes". Det behöver inte vara fel. Fri tolkningsrätt har dock varit pingströrelsen och kristenheten förunnat under seklerna och tidens gång. Det måste nog konstateras vara positivt för både det andliga, teologiska och akademiska samtalet.

Nu är alla oeniga tolkningsföreträdare ställda inför faktum. Trossatserna och normerna, om man så vill, belägger samfundet som sådant. Så här tror pingströrelsen! Och ändå inte. På minst en central fråga är nätverket, om inte oense, så i alla fall osäkert. Så långt att man inte vågar, vill eller kan bestämma sig för vad som är rätt eller orätt. Det är synen på dopfrågan och med den kopplingen till medlemskapet. Barndop eller vuxendop. Medlem eller lärjunge.

Det är både angeläget och positivt att Pingströrelsen bestämt sig. Fast vad gäller denna kvarstående fråga är det viktigt att även den blir avgjord och fastlagd. Osäkerhet och oklarhet blir lätt återvändsgränder. Även om både tvivel och empiriskt sanningssökeri kan ses som berättigad kunskapstörst.

Bo Göran Nilsson

Fler artiklar för dig