En artist som kan vaska fram guld

Det finns människor som likt guldvaskare förmår att ur tidens grus, sand och smuts vaska fram de gyllene korn av kärlek och ljus som vi behöver för att leva. Artisten Laleh är en sådan. Förra fredagen inledde hon sin nya turné i ett utsålt Scandinavium i Göteborg och jag hade förmånen att vara där.

Med en liten symfoniorkester som varm och välklingande grund bjöd Laleh in i en värld där livet i all sin skönhet och skörhet är värt att leva. Och kanske det är just det som gör henne till den unika konstnär hon är: Att hon vågar utmana svärtan och fulheten med en sång till skönhet och livsmod. Hennes texter balanserar likt ett profant evangelium på gränser ut mot det osägbara. Där finns också referenser som bara kan komma ur en förtrogenhet med bibelberättelser och formuleringar. Till exempel i sången ”Goliat” där kampen för en god och hel värld gestaltas.

I "En stund på jorden" sjunger hon om skapelse/evolution där vi är "stjärnor som landat i havet" och tar stegen upp på land men inte utan en djupare tacksamhet: "Jag la mig på marken och tackade himlen." En tacksamhet över det goda livet: "Ja, jag var där hur underbart var det, hur underbart var inte det; jag var nära, jag var nära, jag var där; en stund på jorden."

I ”Bara få va mig själv” är det åter en riktning som väljs, en utsträckt fråga: ”Nä, jag tittar inte ner mer, jag tittar upp mot himlen. Så, finns det nån här, finns du ens? För, i dag ska de få höra sanningen; jag ska aldrig ta skit igen, jag ska bara vara mig själv.”

I det fullsatta Scandinavium fanns en överraskande bredd i åldrar, allt från mormödrar till barnbarn. Laleh når innanför våra olika åldrar och ytor. Hon bejakar livet, det egna men också gemenskapen med alla (”vi ska aldrig skada varandra mer”, som hon sjunger i Goliat).

Den skickligheten är inte allas. Vem kan med samma förtrolighet nalkas vår tids vilsna hjärtan och erbjuda evangeliet? Inte för ett hastigt avgörande i stunden, men som en del av den väg som går "genom port efter port, tills de möter Gud på Sion" (Psalm 84:8). För att detta skall ske krävs ett inkännande, en guldvaskarförmåga, som nog bara ges av nåd.

Tomas Söderhjelm