Förutsättningar för fred

Han undrar varför kritiker av erkännandet aldrig nämner ordet "fred". Visst kan vi prata om fred! Israel vill fred och Israelvännerna vill fred. Hedlin säger också att "parterna har ju beskjutit varandra sedan 1948". Fakta – och det är väsentligt – är ju att Israel hela tiden har varit attackerade av fiender runt omkring sitt land. Fiender som inte erkänner Israels rätt att e­xistera. Mot dessa har Israel hela tiden v­arit tvungna att försvara sig för att inte utplånas. Således är det två olika typer av krigföring: attack-krig och försvarskrig. Västbanken har aldrig juridiskt tillhört någon stat – definitivt inte heller "Palestina". De tackade nej till området. Något man tackat nej till är man som bekant inte ägare till. Det finns historiska fakta att ta del av.

Om Hamas med flera erkänner Israel – och verkligen menar det – kan en fred måhända börja skönjas i fjärran. Problemet är bara att Hamas inte går att lita på. Hur förhandlar man med terrorister? Finns i dag någon legitim företrädare för alla "palestinier" (egentligen araber)? Israel har inte "fastnat i en våldsspiral", men medierna ger många gånger Israel obefogat skulden för incidenter och krigshändelser. Israel är den enda fungerande demokratin i området och har gjort stora och kännbara eftergifter för att få fred, en fred som motparten hela tiden motarbetat.

Israel behandlas i medierna mycket orättvist och ensidigt. Skulden läggs bara på dem, fastän de inget hellre önskar än fred. Vi Israelvänner är för Israel men inte emot någon. Hamas är emot Israel, men vad är de för?

Bo Westin, Östersund