Familjen inget särintresse för KD

Idén att lycka och frihet förutsätter oberoende från andra människor har länge odlats i Sverige. Den bygger på ideal som inte är i överensstämmelse med hur människan är och fungerar. Den personalistiska människosynen som förmedlats via den kristna idé­traditionen pekar i stället på människan som en gemenskaps­varelse, beroende av andra. Starka relationer är ett så grundläggande mänskligt behov att det till och med går att mäta i livslängd. Det är i relationer i grundläggande gemenskaper som familjen och c­ivilsamhället som vi blir sedda och växer. Vi gör det i mötet med varandra. En välfungerande o­ffentlig sektor behövs förstås, men den utgör inte samhällets grund, utan är ett komplement.

Denna insikt är ett av Kristdemokraternas viktigaste bidrag till samhällsdebatten, och grunden till varför Kristdemokraterna ofta fokuserar på familj, relationer och civilsamhälle. Joel Halldorf påstår dock i en ledare (Dagen 3/2) att vi ser familjen som ett ”särintresse”. Det är inte alldeles enkelt att förstå var han får det ifrån, mer än att han belägger detta med en trettio sekunder lång valfilm om en familj som försöker få ihop livspusslet.

Visst värnar vi familjernas b­estämmanderätt, visst värnar vi politikens gränser i relation till medborgarna. Men det har vare sig med "individualism" eller med "särintresse" att göra. Det är för att vår inriktning bygger just på den närhetsprincip – subsidiaritetsprincipen – som Halldorf senare lyfter fram. Vi vill stödja och skapa förutsättningar för familjer i form av frihet och möjlighet att utföra de uppgifter för vilka gemenskapen finns. Familjen ska vara ett stöd och en hjälp. Föräldrar ska ge omvårdnad och uppfostran av barn.

Vi vill inte som alltfler andra partier – söka styra och ställa med familjen utifrån centrala mallar eller försöka flytta fler av dess uppgifter till det offentliga. Det är heller inte för att främja individualism eller familjen som särintresse som vi vill att all politik granskas ur ett familje- och relationsperspektiv, utan för att vi har insikten att banden mellan människor är avgörande för en god samhällsgemenskap.

Vi kristdemokrater vet att resurser till välfärden är enormt viktigt och att jobb och tillväxt krävs för detta. Vi har strävat efter att alla ska få del av välståndet och vi är stolta över att välfärdens verksamheter fått ökade resurser med oss vid makten. Men också att var och en har fått ökade möjligheter att påverka sin vård och omsorg – en del av arbetet för värdighet att den enskilde vårdtagaren kan byta ut till exempel den hemtjänst­utförare som inte bemöter på ett bra sätt.

Vi vet också att BNP aldrig kan vara det enda måttet på vår samhällsutveckling. Därför drev vi fram en utredning för att konkret ta fram kompletterande mått för att just följa samhället som helhet – hur utvecklas vår sociala sammanhållning, vår tillit till varandr­a och vår livsmiljö?

Det är glädjande att Joel Halldorf vill se ett Kristdemokratiskt parti med "mänsklig värdighet, solidaritet och närhetsprincip". Där är vi överens. Vi utformar redan, efter bästa förmåga, våra förslag utifrån detta. Att argumenten för vår c­ivilsamhällespolitik skulle vara "ökat utbud för den enskilde, och möjlig­heter för olika grupper att skapa sin nisch" är där­emot rent hittepå. Läs gärna vårt program för civilsamhället "Där människor och välfärd växer". Där är vi tydliga med att det är i familjerna, folkrörelserna, de ideella organisationerna som vi odlar och förmedlar vår grundläggande etik och våra demokratiska traditioner. De små gemenskaperna utgör stommen i samhället och behöver få möjligheter att förverkliga sin fulla potential. Vi lägger dessutom en rad konkreta förslag på hur civilsamhället kan stärkas.

Visst kan man analysera Kristdemokraterna utifrån vår 33 sekunder långa valfilm. Vi står för den. Många känner igen sig i den. Men den duger knappast som grund för att analysera hela Kristdemokraternas inriktning byggd på det kristdemokratiska idéarvet. Det blir lite som att titta på Dagens egenannonser och utvärdera tidningens inriktning och ideologi utifrån dem.

Svar direkt från Joel Halldorf:

Varifrån har jag fått idén om att KD presenterar familjen som ett särintresse? Ja, förutom reklamfilmen kanske också från partiets främsta slogan, ”Familjens röst”.

Jag tvivlar inte på KD:s ideo­logiska grund, men där­emot på partiets kommunikation.

I dag lär oss marknads­förarna att alla måste hitta sin nisch, och KD valde kärn­familjen. Det är en förvanskning av den rika ideologiska grund som Fors­smed presenterar. Vissa partier lockar löntagare mer pengar, KD vill locka barnfamiljer med mer tid och egenmakt.

Jag menar att tiden är inne för att lyfta blicken och samtalet från enskilda gruppers behov, till att handla om det goda samhället. För detta är kd väl rustad om man tar sitt principprogram på allvar.

Så till nästa gång: Gör en reklamfilm som följer familjemedlemmarna utanför hemmets trygga väggar, och visar hur de bygger samhället nerifrån och upp.

Joel Halldorf, ledarskribent