Felaktig förståelse av Juluppropet

Uppropet förespråkar på intet sätt obegränsad invandring, skriver Lasse Svensson och Karin Wiborn i ett svar till Pelle Poluha.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Debatt

Debatten om Juluppropet har varit intensiv sedan lanseringen inför fjärde advent. Pelle Poluha kritiserar initiativet i Dagen (10 januari) och med anledning av hans inlägg tydliggör vi bakgrunden till kyrkornas gemensamma upprop för en human migrationspolitik.

Juluppropet har sitt ursprung i konkret arbete med asylsökande. Sveriges kyrkor har under åren engagerat sig genom språkkaféer, samtalsstöd, praktisk hjälp och därigenom blivit en gemenskap för många som sökt asyl i Sverige.

Vi är många som i mötet med asylsökande tagit del av den oro och ängslan som finns hos människor som behöver en fristad. I mötet skapas vänskap, vi är inte längre främlingar för varandra utan vänner och bekanta. Många har vänt sig till kyrkorna och bett oss agera mot den utsatthet som man ser.

Pelle Poluha menar att vi gör ”dubbelt fel”: vi ger oss in på ett politiskt område, vilket inte anses vara kyrkans uppdrag och vi ”ignorerar politikens villkor”. Migrationsfrågan är naturligtvis en politisk fråga, men för oss som kyrkoledare handlar vårt engagemang inte om politik utan är en direkt konsekvens av hur vi läser Bibeln.

Omsorgen om människor som lever i utsatthet, till exempel de som söker asyl i vårt land, är central i det bibliska budskapet, både i Gamla och Nya testamentet. Detta kommer exempelvis till uttryck när Jesus i den mäktiga domsscenen i Matteusevangeliet (25:40) säger: ”Vad ni har gjort för någon av dessa som är mina bröder (och systrar), det har ni gjort för mig”.

Juluppropet är en väl definierad uppmaning och på intet sätt ett upprop för obegränsad invandring. Inte heller handlar det om att ignorera ”politikens villkor”. Meningen är inte att komma tillbaka till den situation som rådde hösten 2015, utan vi vill värna de villkor som det svenska samhället kan erbjuda barn och unga, liksom föräldrar, som redan är här: nämligen trygghet, framtidstro och att få leva tillsammans med sin familj.

Juluppropets tre uppmaningar till regeringen är: ge barn och unga rätt till trygghet och framtidstro, ge alla som beviljas asyl i Sverige rätt till familjeliv, samt undanröj praktiska hinder mot familjeåterförening.

Vi skuldbelägger inte politiker, utan känner både sympati och empati med den som ska fatta svåra och komplexa beslut och som har till uppgift att arbeta för det bästa för så många som om möjligt.

Men politiker har ett särskilt ansvar att argumentera för och se till att grundläggande människors rättigheter tillgodoses även i utsatta situationer.

Lasse Svensson, kyrkoledare Equmeniakyrkan och ordförande i Sveriges kristna råd

Karin Wiborn, generalsekreterare Sveriges kristna råd

Fakta:

10 januari

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.

Rösta på årets förebild!

Rösta på årets förebild!

  • Micael Grenholm, arbetar ideellt bland tiggare, genom sin organisation Stefanushjälpen.

  • Eivor Nordin, har i 25 år sytt och stickat babykläder till nyblivna mödrar världen över.

  • Kenneth Skoogh, har arrangerat populära hockeyläger där många unga spelare fått höra om Jesus.

  • Mariella Issa, samlar in pengar och hjälper barn, äldre och änkor på plats i det krigsdrabbade Syrien.

Klicka på bilderna för att läsa mer om respektive kandidat.
Annons
Annons
Annons
Annons