Kampen gäller inte symbolfrågorna

Det tycks vara en trend att de svåra kvinnofrågorna allt oftare väljs bort i förmån för den medialt tilltalande feministiska symbolpolitiken. Det är problematiskt att vi lever i ett samhälle där feministerna slår på den stora trumman och tar plats i sociala medier men missar de verkliga utmaningarna som kvinnor möter. Genusdagis och bolagsstyrelser hamnar högst upp på deras jämställdhetsagenda, tros att det dagligen rapporteras om hur kvinnor förtrycks, förvisas och förminskas världen över.

När symbolpolitiken utmanövrerar de viktiga frågorna behöver vi påminnas om att vi inte kan ta våra fri- och rättigheter förgivna. Det är vår moraliska plikt att stå upp för dem som blir bortprioriterade för symbolpolitiken. Vi behöver påminna oss om de svårigheter som kvinnor möter världen över, även i Sverige.

Vi behöver bli påminda om att det finns 720 miljoner kvinnor i världen som har gifts bort innan de fyllt 18. Många av dem hade inget val.

Vi behöver bli påminda om att 2 miljoner flickor könsstympades utan bedövning med orena verktyg, glasskärvor eller rakblad förra året. Många av dem fick bestående fysiska och psykiska men. Vi behöver bli påminda om att det finns 21 miljoner kvinnor och barn i världen som säljer sina kroppar dagligen. Många av dem är fast i trafficking eller har sålts som sexslavar, oförmögna att ta sig ur sin situation.

Vi behöver även bli påminda om hedersvåld, kvinnor vars kroppar används som vapen i krig, kvinnor som utsätts för övergrepp i hemmet, nyfödda flickor som lämnas bort för att de inte är pojkar och flickor som inte får en utbildning.

Låt oss därför bli påminda om att vi ska öppna våra ögon för de svåra situationer som kvinnor möter världen över. Låt oss inspireras till en inrikes- och utrikespolitik som värnar om de utsatta. Låt oss lite extra fokusera på människans okränkbara värde och rätt till friheten över sin egen kropp, samt på att rätten till frihet från förtryck är viktig.

Låt oss bli påminda om att alltid värna om människovärdet och solidariteten. För den som skriker högst är inte alltid den som behöver mest hjälp.

Nike Örbrink, andra vice ordförande KDU Stockholm,

Frida Esselin, Sabina Jansson, styrelseledamöter KDU Stockholm