Kanske dags ge upp kampen mot yoga?

Det tar emot att ändra en uppfattning som man uppriktigt trott på. Men ibland måste det göras. Bio, dans på gymnastiklektioner, kvinnliga äldste och kvinnliga pastorer, kort hår på kvinnor och långt hår på män, spela kort med barnen ...

Allt detta och mer därtill skulle fortfarande vara synd om kristna inte vågat ifrågasätta sina uppfattningar. Jag är 58 år och minns när rockmusik var synd. Nu har man svårt att förstå hur i hela världen en musikstil eller en frisyr kan ha något med synd att göra.

Den dagen kommer när vi inte längre förstår den yogadebatt som pågår och som engagerar så många kristna.

Att det finns neutral sekulär yoga förstod inte heller jag förut, liksom jag en gång vägrade tro att det fanns neutral rockmusik. Det hjälpte inte om texten var hur kristen som helst – var det rockmusik så var det skadligt och farligt och fullt av andemakter.

Det finns mycket som är verkligt skadligt och tragiskt och fruktansvärt men som vi sällan engagerar oss i. Jag tycker att vi ska välja våra strider. Om vi försöker stoppa yoga med argument om religion och andemakter kommer vi att framstå som otroligt naiva. Om några år kommer vi att inse att det var just vad vi var.

Fariséerna hatade Jesus därför att han var så populär. Ibland tror jag att vi hatar yoga av samma anledning.

Sara Schwardt