Kompletterande pastorsperspektiv

I gästkrönikan (Dagen 9 juni) skriver J Lee Grady om de risker han ser att en pastor­ möter.

Han beskriver kraftfullt hur svårigheterna­ kommer att torna upp sig och han gör det för att ingen skall tro att det vare sig är glamoröst eller riskfritt att svara ja på kallelsen.

Men – låt mig efter ett halvt liv som pastor­ och präst – ge några lika välmenande­ kommentarer till några av hans punkter.

Att djävulen kommer att angripa dig, ja visst, liksom han är ute efter alla som följer­ Jesus. Du är inte unik. Och tro inte att alla svårigheter är djävulens påhitt, det är att ge honom för stor betydelse.

Lever du med ditt hjärta hos Gud vilar du hos en som alltid, alltid är starkare.

Varningen för "religiösa människor" blir lätt ett tveeggat svärd. Du löper nämligen själv risken att bli ett "självutnämnt helgon" om du tror att du har en alldeles speciell plats i Guds plan för världen. Det har varje människa, inte bara du. Och att människor "talar illa om dig" kan ibland vara en god och besk medicin för att hålla dig på jorden.

Att modlösheten kommer är förvisso­ sant. Men att predika enbart skulle innebära­ ”att du lutar dig mot Gud för att få ord från himlen” kan nog låta fint.

Lika fint är det om du i din modlöshet­ söker dig till alla de visa och kloka medvandrare­ som formulerat insikter i Guds ord i alla de kommentarer som finns.

Läs flitigt. Sök dig utanför din egen tradition och drick av Andens strömmar där du inte trodde att de fanns. Då förbyts modlösheten snart i pärlande glädje över att du faktiskt får vara en i raden av tusentals förkunnare av alla olika färger seklen igenom. Och din egen betydelse får de rätta proportionerna.

Om människor gäspar eller somnar under din predikan, tänk på att det kanske är så att de äntligen får en stund av lugn och ro efter en hektisk vardag! Välsigna dem i ditt hjärta.

J Lee Grady skriver ur ett stridens perspektiv där en ledare "lärt sig att leva i elden", i "hettan i Guds smältugn", och så kan det förvisso vara.

Men glöm inte bort att du också, för att vara ”ett föredöme för församlingen” behöver dela den alldeles händelselösa, grå vardagen med dina får. Stridens hetta finns – men ibland kan du må bäst av att lämna din upphettade bönekammare och kanske gå ner på ortens fik för att sitta ner och bli ett med din plats. Det var inte i elden som Elia hörde Gud men i den stilla susningen.

Tomas Söderhjelm