Debatt

Kyrkan måste vara det aktiva subjektet

Ett mångröstat samtal om vårt studie­förbund passar väl in i en u­tvecklad folkbildningssyn.

Jag skriver under på Fahlgrens dröm om "en radikal omstart av folkbildningen i och genom kyrkorna". Tidigare har vi enats om det postsekulära paradigmet som en ny möjlighet för kyrkan och dess folkbildning. Fahlgren ber mig om ett konstruktivt förslag till bildnings­vision. Låt mig här för tydlighets skull placera mig i en frikyrklig tradition när jag talar om kyrkan.

Den frikyrkliga traditionen växte delvis fram ur ett ifrågasättande av staten. Man kände kallelse till att ta sig rätten att läsa ordet, dela nattvarden och starta egna församlingar. Genom denna praktik, bestående av reflektion och handling, skapade man en revolution av befrielse. I förlängningen har detta bemyndigande av oss själva tillsammans med andra folk­rörelser också kommit att prägla folkbildningsarbetet i vårt land och kyrkan har i dag folkbildning i sitt själva DNA.

Samtidigt har vår kyrkas u­rsprung kommit att påverka och prägla vårt samhälle. P­ietismens betoning av individens betydelse är något vi själva har att hantera i dag till exempel genom det sekulära samhället. Vi har, om jag travesterar Clifford Geertz, så att säga fastnat i ett nät av medvetande vi själva spunnit. Här finns, tillsammans med en postsekulär världsbild, möjlighet till en ny påsk av frikyrklig tradition.

På väg till en omstart är det kyrkan själv som i sin folkbildning måste vara det aktiva subjektet, precis som vid den frikyrkliga traditionens uppståndelse. Vi måste genom r­eflektion och handling skapa en ny praxis för hur vi ska förstå och skapa världen vi finns i, genom nattvard, dop, bön, predikan och arbete. Detta kan vi inte lägga ut på entreprenad till någon annan att genomföra. Det vi kan be vårt studieförbund göra är att understödja, utmana och utveckla vårt folkbildningsarbete så vi i vår praktik är befriade från ett sekulärt normperspektiv och ser möjligheter till att vara med och skapa världen.

Jag räds inte ett studie­förbund som har annan ideo­logi än dess medlemsorganisationer, vilket väl är ofrånkomligt med 48 medlemsorganisationer av olika kulturell karaktär? Jag röstade ja till ett samgående och räds inte om ett nytt studieförbund ändrat ordalydelsen i portalparagrafen från livsåskådning till värdegrund, eftersom det är kyrkan själv som måste vara det aktiva subjektet i sin folkbildning. Jag räds däremot en kyrka som tappat sin historiska identitet och gått från aktivt subjekt till ett passivt objekt.

Jag räds en kyrka som gör sig till objekt genom viljan att lägga sin folkbildningssjäl i händerna på annan aktör eller som underskattar möjligheterna i den kristna lärans språk och praktik till uppståndelse och försoning.

Ett mångröstat samtal om vårt studieförbund passar väl in i en utvecklad folkbildningssyn. Bildas ledning fullgjorde sitt uppdrag från årsmötet i maj 2014 om sam­gående. Vid det extrainsatta årsmötet i november 2014 röstade en kvalificerad majoritet nej till samgående och jag kan inte begära av Bildas ledning att nu formulera en diametral vision. Jag hoppas att vi med gemensamma röster kan presentera visioner om Bildas framtid.

Mikael Ivarsson, Equmeniakyrkan region Stockholm

Fler artiklar för dig