Lillhjärnor behövs i församlingen

Några är ögon och är bra på att se andra människor. Eller visionärer som ser vad vi måste förändra nu för att församlingen vara livskraftig om tjugo år. Andra är öra och är bra på att lyssna. Någon är mun och har gåvan att förmedla ett budskap så att det engagerar och berör.

I kroppen finns också en lillhjärna. Den behövs för att vi ska hålla balansen. Det behövs lillhjärnor också i församlingen. Annars förlorar vi balansen, kan köra i diket och skada både oss själva, andra och Guds rike. Det finns många exempel på det.

Vi samtalar just nu mycket om hur vi ska utforma gudstjänsten. Mer lovsång och uppsträckta händer eller mer av Svenska kyrkans liturgi? Många menar att vi behöver se mer av de andliga nådegåvorna i funktion. Men ingen lyfter fram att vi också behöver lillhjärnor i församlingen.

Det behövs lillhjärnor för att gudstjänsten inte bara ska attrahera och beröra en viss å­ ldersgrupp medan andra känner sig exkluderade. Det behövs lillhjärnor för att sången och musiken inte ska bli alltför ensidig. Det behövs lillhjärnor för att vi inte bara ska betona vissa delar av evangeliet och strunta i andra.

Det behövs också lillhjärnor för att viljestarka och karismatiska personer inte ska köra över alla andra. Som, när de hävdar att Gud har sagt en viss sak till dem, undrar att de möjligen kan ha hört fel. För Gud har kanske inte sagt samma sak till de andra i församlingsledningen.

Vi ser ibland teckningar där vi ska finna fem fel. Den som är bra på att finna fel på allt och alla är definitivt inte den som har gåvan att vara lillhjärna.

Den gåvan har Gud gett till visa och kloka, kärleksfulla och balanserade människor som också vågar säga sanningen, även om den är obekväm. Kanske är det din gåva att vara lillhjärna i er församling? Det är inte alltid roligt, inte alltid lätt men helt nödvändigt.

Alf B Svensson, leg psykolog