Linda Bergling: Tack, alla respektfulla män!

Jag har följt #metoo med intresse under den senaste tiden. Det är hemskt och upprörande att det i bransch efter bransch uppdagas att kvinnor varit utsatta för sexism, sexuella trakasserier och övergrepp. Det verkar som om mycket mörkats och tryckts undan på grund av en medveten eller omedveten tystnadskultur. Kampanjen har fått stor genomslagskraft och lett till att flera män i maktpositioner förlorat sina arbeten.

Kampanjen lyfter fram viktiga frågor i dag som gäller kontakten mellan könen. Frågor om jämställdhet, respekt och trygghet, teamkänsla och arbetsglädje. När jag har läst vittnesbörd efter vittnesbörd, livsberättelse efter livsberättelse fulla av fysiska och verbala övergrepp då har jag själv insett att jag varit väldigt lyckligt lottad under alla dessa år. Säkert förekommer det övergrepp inom kristna kretsar det är jag väl medveten om och mött genom själavårdsarbetet i Arken och min internationella förbönstjänst. Jag har också under många år arbetat med barn och särskilt flickor som varit i farozonen för trafficking. Jag har med smärta sett hur unga människors liv blivit ödelagda på grund av dessa övergrepp.

Men jag önskar nu poängtera och lyfta fram att det finns väldigt många respektfulla män som tar ansvar för sin sexualitet och inte använder sin ledarposition till att sexuellt kränka det motsatta könet.

I 40 år har jag tjänat som pastor, förkunnare och helandeevangelist. Jag har rest till många länder över världen, träffat hundra och åter hundra olika män i olika funktioner och positioner. Män som jag arbetat med i missionsprojekt som missionspartner, pastorer, arbetskamrater och förebedjare. Jag har aldrig någonsin under dessa år varit utsatt för sexism, trakasserier, sexuella insinuationer eller respektlöshet inom det sexuella området.

Redan som ung började min resetjänst, då oftast i de Nordiska länderna. På den tiden var jag nästan ensam som kvinnlig förkunnare. Överallt träffade jag män i ledarställning och arbetade med dem i församlingar, konferenser och utbildningar. Jag minns en ledare som sa en gång: "Linda du känns som en broder". Man brukade ofta skämta och säga: "Linda och bröderna".

Jag kan inte minnas annat är att jag förväntade mig att bli accepterad som en jämlike genom den kallelse och tjänst som Jesus gett mig.

Det hände säkert vid flera tillfällen att jag tänkte att det varit lättare att tjäna som jag gjorde om jag varit en man. Särskilt i de sammanhang då man ofta tänkte sig att ledarskap, församlingsbyggande och det femfaldiga ämbetet tillhörde det manliga könet. Man de tankarna gav jag inte näring utan i stället arbetade jag för att inspirera andra kvinnor att ge gensvar till kallelse, utrustning och sina ledargåvor och med frimodighet ställa sig vid männens sida.

Det är verkligen skönt att tänka tillbaka på dessa fyrtio år och bara ha fina minnen av alla män som jag mött och arbetat med.

För att vi ska kunna få förändring, förlåtelse och helande i detta djupa smärtfulla rop från tusentals kvinnor behövs en ny syn gemenskapen mellan könen.

När jag och min man grundade Församlingen Arken så var det självklart att vi skulle praktisera biblisk jämställdhet och tjäna sida vid sida. En av våra viktigaste funktioner var att träna män och kvinnor att tjäna som syskon och att ha öppna och respektfulla relationer. Vi önskar inte få in den otrygghet som vi ibland såg i församlingar. En man vågade knappt stå ensam i ett rum med en kvinnlig arbetskamrat. Alla var rädda för anklagelser gällande sexuella övergrepp. Rum fick inte vara stängda och det var svårt att umgås på ett avspänt och naturligt sätt.

Vi talade ofta om Guds plan innan syndafallet. Då fanns inte förtrycket, smutsen, syndiga beteenden, maktkamp och förnedring mellan könen. Vi ska stå sida vid sida, med unika gåvor och personligheter, med respekt för varandra, tjäna i ett gemensamt uppdrag, att förvalta skapelsen. Vi måste vända tillbaka till Guds ursprungsplan. Det sexuella skulle vara något vackert, både ge kärlek och njutning. Beskyddas i ett äktenskapsförbund och ge trygghet för ett uppväxande släkte. Det sexuella måste vårdas, inte objektiveras, förfulas, bli gränslöst och vulgärt.

Kanske låter det jag säger som en utopi, men jag tror det är möjligt. Vi kan få biblisk jämställdhet mellan könen om vi återvänder till ursprungsplanen. Både män och kvinnor måste mycket snart påbörja samtal som ska bana väg för bättre beteendemönster.

”Hur kan jag få mina arbetskamrater av det motsatta könet att känna sig värdefulla?”

”Hur kan jag på min arbetsplats skapa en atmosfär där båda könen respekteras och där gränser inte överskrids på det sexuella området?”.

När man lär in nya beteendemönster måste besluten tas inifrån hjärtat och inte enbart av yttre tvång. När min man Gunnar och jag gifte oss 1985 gav vi varandra ett löfte som vi håller än i dag. Vi skulle hjälpa varandra till att bli allt det som Gud bestämt för våra liv. Även om vi inte gjorde samma saker eller hade samma uppgifter så skulle vi finnas där för varandra och stödja varandra.

Jag tror att mycket av min frimodighet ligger just i vår gemensamma syn på man och kvinna ur ett bibliskt, positivt perspektiv. Låt oss i denna uppsjö av information om trakasserier och övergrepp lyfta fram män som behandlar kvinnor med respekt. Det finns säkert fler än vi tror.

Linda Bergling, pastor församlingen Arken