Mångfald i stället för ensidigheter

Låt mig ge en kort analys utifrån begreppet ”försonad mångfald”. Om det som ser oförenligt ut kan förenas så kan Guds rike blir mer synligt. Tror jag.

En del betonar starkt det inre livet med Gud, trons fördjupning med andlig vägledning i olika former, exempelvis retreater. Andra kristna betonar i stället starkt vikten av att gå ut, göra något, påverka samhället! En introvert kyrka putsar på sin fromhet. En aktivistisk kyrka stressar snart ihjäl sig eller hamnar i en slags "ofrom" tävlan om kvantitativa dimensioner. De båda rörelseriktningarna behöver med andra ord hänga ihop i ett glödande centrum.

Andra renodlar, utifrån en lång tradition, liturgin. Rytm i givna former och tider, färdiga formuleringar och utprovade "modeller" för gudstjänstliv. Andra bärs av en ivrig längtan att komma bort från alla "former" för att nå "direkt till Gud". Håll samman olika betoningar. Genom "försonad mångfald" kan ensidigheter och återvändsgränder kanske undvikas.

En del, med svallvågor från 1968, betonar strukturella "synder" och lösningar för kyrkans närvaro och profetiska uppgift. Privata "kullerbyttor" glöms lätt bort. Andra vill enbart betona trons starka personliga drag genom individens förvandling. Här skyggar man för strukturer och övergripande globala visioner. Hur ser en skapande helhet ut här?

En del betonar starkt och varmt Jesus som medmänniskan, ryggar för korset och uppståndelsen. Andra betonar Jesu död, riskerar att glömma bort människan och medmänniskan. Hur ser en "försonad mångfald" ut?

En del betonar starkt dop och nattvard, ibland tappas då vikten av lärjungaskap och efterföljelse bort. "Sakramentskristningens" ensidigheter kan ställas mot rädsla för sakramenten och det objektiva i tron. Nya ensidigheter visas upp. Här behövs "försonad mångfald".

En viss "karismatisk" typ av kristendom betonar gärna ungdom, vitalitet och "allt nytt". Andra lyfter fram "traditionen". Ju äldre dess bättre. Det "lätta gardet" tenderar att svepas bort med tiden och "det tunga gardet" fastnar i rigida mönster och beteenden. Här behövs "försonad mångfald"!

Jag har nuddat vid några skilda tendenser i svensk kristenhet. Hur undviker vi ensidigheter? Låt samtalet leva.

Björne Erixon.