Magnus Malm: Gud älskar flyktingen

I höstas mötte jag en präst som bland annat jobbar med pilgrimsvandringar i fjällen. Apropå flyktingarna berättade hon om den självklara regeln i en fjällstuga: Alla får plats. Det är otänkbart att avvisa någon som knackar på framåt kvällen och skicka tillbaka dem ut i kylan. Är det fullt i sängarna så tar man till bastun eller förstugan. Fjällsäkerheten kräver det. Det är klart att de stör ordningen i stugan. Men vilken rätt har vi att kräva orubbad ordning i vår stuga när deras ligger i rykande ruiner?

Ingen rätt alls om vi ska ta Bibeln på allvar. I 1 Mosebok 10:17-19 finner vi fundamentet för en kristen flyktingpolitik som inte glider undan för vare sig rädsla eller röstfiske: ”Herren, din Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store Gud och fruktansvärda hjälte som aldrig är partisk och inte kan mutas, som ger den faderslöse och änkan deras rätt och som älskar invandraren och ger honom mat och kläder. Även ni skall visa invandraren kärlek, ty ni har själva varit invandrare i Egypten.”

Två skäl att öppna dörren: 1. Gud älskar flyktingen. 2. Ni har själva varit på flykt. Dels att söka djupt i Guds eget väsen, dels att söka djupt i vår egen mänskliga erfarenhet. Att det djupast gudomliga och det djupast mänskliga talar samma språk och går i samma riktning vittnar om Jesus Kristus, som i sin person förenar sann Gud och sann människa. Djupast är det honom vi står inför vid gränskontrollen:

”Vad ni har gjort mot en av dessa mina minsta bröder och systrar, det har ni gjort mot mig”.