Överflöd av prylar inte eftersträvansvärt

När man går till Bibeln och läser vad som definierade de första kristna, om vilka umbäranden och lidanden det innebar, och vad det kostade att i allt ta frimodig ställning för sin kristna tro så kan man aldrig utläsa av Skriftens ord att de, till skillnad mot nutidens kristna, vältrade sig i lyx och överflöd.

I Apostlagärningarna kan vi bland annat läsa om vad som kännetecknade de första kristna. ”Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde.” (Apg 2:44–45)

Ingemar Helmner är en av få röster inom kristenheten i vårt land som törs ge sig ut på minerad mark. Kyrkan ska kännas relevant. Förkunnelsen måste vara relevant. Men varför talas och skrivs det så sällan om klasskillnader kristna emellan?

Och finns det verkligen någon som på fullaste allvar menar att en relevant kristen tro är synonymt med att ha ett överflöd av prylar, där man stolt visar upp sin nyinköpta bil i miljonklassen? Var det med denna typ av leverne som Jesus menade att vi var kallade att leva i hans efterföljd?

Nu behöver det inte vara något motsatsförhållande mellan att ha ett djupt, innehållsrikt kristet liv och att vara rik och ha ett överflöd på prylar. Det som till syvende och sist betyder något i det här sammanhanget är som Paulus skriver i Filipperbrevet 4:12–13:

”Jag kan leva enkelt och jag kan leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen. Jag kan vara mätt och jag kan vara hungrig, leva i överflöd och lida brist. Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.”

Tony Malmqvist