”Pingstkatekesen” som vägröjare

I samband med skapandet av den sammanslagna pastorsutbildningen för Pingst, SAM och EFK har dopfrågan på nytt aktualiserats. Sigvard Svärd befarar att Pingströrelsens församlingar kommer att bli troendedopets förlorare i förlängningen av den nya pastorsutbildningen (Dagen 25 maj).

Ännu mera omfattande konsekvenser av den sammanslagna utbildningen beskriver Dagens ledarskribent Carl-Henric Jaktlund när han spekulerar kring det som ett första steg till ett gemensamt samfund (Dagen 10 maj).

Om troendedopets förespråkare som förlorare­ skriver Sigvard Svärd: ”När Pingsts centralt utarbetade trosinnehåll i skrift, ”Trons hemlighet” (ibland benämnd som Pingstkatekesen), ska läggas på bordet i en gemensam lärosal med EFK och SAM – vad får det då för teologiska konsekvenser för pingstvänner­? Sigvard Svärd förutser teologiska­ problem kring dopet när nyutexaminerade pastorer skall verka i pingstförsamlingar.

Redan när Pingstkatekesen publicerades år 2014 fanns fog för denna oro. Pingstkatekesen har nämligen, enligt min mening, i verksam grad röjt vägen både för en sammanslagen pastorsutbildning och för en eventuell samfundssammanslagning. Pingstkatekesens försök att skapa en mera sakramental profil har lagt grunden för en pastorsutbildning där barndöpare och troendedöpare kan inkluderas i dopsynen.

I kapitlet om dopet saknas nämligen den hittills i baptistiska kretsar respekterade balansen mellan tron och dopet i frälsningstillägnelsen, det vill säga balansen mellan den subjektiva tillägnelsen och det av Ordet och Anden verkade skeendet.

Oförmedlat står nu doputsagor som isolerade gör att såväl barndöpare som troende­döpare kan acceptera dem som uttryck för sina specifika­ dopuppfattningar.

Till exempel: "Båda dessa verkligheter – omvändelsen och pånyttfödelsen – är alltså närvarande när människan i dopets vatten möter Guds nyskapande nåd" (sid 182).

”I dopet helgas alltså människan genom förlåtelsen och Andens gåva” (s 183).

”När Faderns, Sonens och Andens namn uttalas över den som låter döpa sig får människan en ny identitet” (sid 188).

”Några generella regler vad gäller ålder och tidpunkt för dopet i förhållande till omvändelsen kan inte ges” (s.195).

Nog kan Trons hemlighet/Pingstkatekesen smälta väl in i övrig litteratur på den nya pastorsutbildningens lärosalar. Däremot är Sigvard Svärds oro för konsekvenserna för troende­dopets företrädare väl befogad.

Göte Olingdahl