Rasismens bäste vän?

Vi har alltså en medvetandehet som inte är en del av själva tänkandet. Det finns tankar och så finns det ett medvetande, eller ett varande, som kan göra oss medvetna om vad vi tänker. Det här medvetandet kan vara olika vaket. Många av oss använder sig för lite av denna kraft.

Vi har inte blivit uppmärksammade på det eller lärt oss att aktivt vara medvetna om medvetandet. Det ger den vanemässiga och repetitiva rösten i huvudet fritt spelrum och även det ego som de flesta av oss bär på. Egot är sällan en rolig medspelare i ens liv. Det självförhärligar och förminskar, det lever på missnöje och bitterhet, det klagar och finner fel hos andra, det skapar inbillade rädslor och fördomar. Egot är en mästare på småsinthet, selektiv perception och förvrängda tolkningar. Kanske är egot rasismens och hatets bästa vän?

Att kunna skilja mellan fakta och åsikter och att se hela situationen och personen i stället för att fastna i tunnelseende, underlättas med ett vaket medvetande som underminerar egot.

När vårt medvetande iakttar och synar egot börjar det upplösas. På samma gång blir vår upplevelse av livet ljusare. Vi tar makten över vårt eget liv.

Pontus Björkman