Reinfeldts tankar om religion oroväckande

Jag har njutit av många sommarpratare i P1 under sommaren, oftast i efterhand via podradion. En positiv effekt av den formen av lyssnande är att man lätt kan spola tillbaka och lyssna igen på något man tyckte var extra intressant eller som man inte riktigt uppfattade. Detta hände mig när jag lyssnade på Fredrik Reinfeldts sommarprat.

Det tillfälle jag syftar på är det som Dagen redan omnämnt, när mot slutet av sitt program listade framtida utmaningar och slutligen två områden där världen måste ”ombalanseras” och makt omviktas.

Det första området som nämns är religion, som Reinfeldt menar har för stor makt i världen i dag. Vidare har religiösa ledare för stor makt över människors liv och även om han är snabb att säga att det inte gäller alla ledare menar han att "exemplen på när religion och religiösa ledare skapar problem är för många för att det stillatigande ska kunna accepteras".

Sedan följer Fredrik Reinfeldts utgångspunkt att det aldrig kan accepteras att någon religiös uttolkning bejakar våldsanvändning.

Jag vill understryka att mina funderingar egentligen inte har med Reinfeldt eller partipolitik att göra. Som många andra håller jag även i sak med om att våldbejakande religiös uttolkning inte är okej, det är inte det jag vänder mig mot.

Men bara för att man håller med om slutsatsen får man inte glömma bort att lägga märket till resonemanget. På flera sätt känner jag lika mycket bekymmer över vad som sägs som över vad som inte sägs.

Det sägs inte att det enbart är våldsbejakande extremister som har för stor makt i världen, utan religionen och religiösa ledare.

Vidare kan man inte heller tolka sluttesen som att Fredrik Reinfeldt är totalt emot våldsanvändning.

Tidigare i programmet berättades skojfriskt om statsbesök till Bulgarien med syftet att sälja in JAS och svensk vapenexport.

Att förenkla och säga att resonemanget vänder sig mot odemokratiskt valda religiösa ledare går inte heller då det tidigare i programmet avfärdades att man kan göra en ”enkel uppdelning mellan demokratier och diktaturer” för att skapa fungerande sätt att styra vår värld.

Slutsatsen blir att religionen påstås ha för stor makt i världen och att all maktutövning således hör enbart politiska ledare till.

Jag tror inte att de första kristna heller skulle ha mycket att invända mot åsikten att det är oacceptabelt att religiösa ledare­ förespråkar våld. Samtidigt kan man minst sagt säga att urkyrkan fick problem med det politiska etablissemanget, deras motvilja till att lämna makten över sina liv till romarriket i kombination med övertygad pacifism ledde till att många fick lida martyr­döden.

Som kristen strävar jag efter­ att låta Jesus vara den som har den största makten i mitt liv och min värld. När då politiker uttalar att religionen har för stor makt i världen och indirekt menar att denna makt måste begränsas kan jag inte annat än att bli vaksam.

Med ett sådant resonemang kan jag inte nöja mig med att jag för stunden håller med om slutsatsen, nästa gång kan slutsatsen vara en helt annan.

Joakim Sätterman,

Göteborg