Reinkarnation är fel svar

"Reinkarnation och kristen tro går inte ihop", skriver biskop Martin Modeéus i ett svar på biskop Bengt Wadensjös artikel på SvD:s Brännpunkt nyligen.

Det är lätt att hålla med. För min del vill jag tillägga att reinkarnation inte heller går ihop med de fenomen som fött teorin.

Den förklarar inte att ”minnen” av ett tidigare liv framkallade under hypnos tidsmässigt kan kollidera med andra hågkomster; försökspersoner kan ena gången på 1850-talet varit bondmora i Halland och andra gången vid samma tidpunkt levt som fiskare i Brasilien.

Den förklarar inte heller att den som ”minns” ett tidigare liv i själva verket visar sig ”minnas” en levande människa.

Den förklarar inte att någon kan ”minnas” ett liv som en av Faraos livvakter utan att någon färskare existens dyker upp. Är varje ”liv” förpackat för sig eller har ingen mer reinkarnation ägt rum under dessa tusentals år?

Det finns bättre förklaringsförsök än reinkarnationsteorin.

Ingen information kan någonsin försvinna, anser man numer. Hawkings trodde ett tag att de svarta hålen oåterkalleligen svalde information. Nu har han ändrat sig.

Alltså finns informationen om en människa alltifrån konceptionen till kroppens död kvar. Någonstans. Matematikprofessorn Frank Tipler menar i sin bok The Physics of Immortality (Pan Books 1996) att uppståndelsen från de döda fysiskt sett vilar på detta faktum (lätt besvärad av att han som ateist känt sig tvingad medge att både Gud och himlen finns).

Om nu all information om en människa finns bevarad någonstans kanske en annan förklaring till reinkarnationsminnena bör sökas?

Det kan vara så att vi har förmågan att fånga upp information om en annan människa och gå in i hennes roll på samma sätt som religionspsykologin menar att vi kan ”ta upp” rollen Gud. Tanken stöds av en iakttagelse när det gäller medier som ibland rent fysiskt upplever de krämpor den avlidne dog av.

Idén om existensen av ett biologiskt minne omhuldas av somliga som en förklaring till minnena av att ha varit träd, djur eller andra människor. Åter andra menar att vi alla på djupet är förenade i en världssjäl (Gud) och att all information i princip är åtkomlig. De åberopar gärna bibelordet om att det är i Gud vi finns, rör oss och är till.

Kvar står att reinkarnation är en högst tveksam förklaring till de fenomen den bygger på.

Om Bengt Wadensjö har rätt i att reinkarnationstron hotar den kristna trosläran borde kyrkan nog ta sig samman och göra något åt saken.

Ingvar Laxvik