Riv murarna till dina kristna syskon nu

Jag är uppvuxen i frikyrkan och ekumeniken kom under mina sena tonår bli en av mina hjärtefrågor. Mycket på grund av att jag läste Jesu bön i Johannesevangeliet 17:21 – "Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig" – som en uppmaning man som kristen inte kan gå förbi. Ett ord som uppmanar till kristen enhet.

Sedan det slog rot har jag aktivt arbetat för att upprätta goda relationer mellan den församling jag funnits i och de församlingar som funnits runt omkring.

Något jag lagt märke till är att man inte sällan byggt ganska höga murar kring det egna sammanhanget. Detta har skett på många plan. Kanske framför allt att man saknar grundläggande kunskaper om andra samfund och rörelser än det egna.

Detta har för egen del blivit som tydligast då jag under mina år av teologiska studier lärt känna många som läser i syfte att bli präster i Svenska kyrkan.

Att behöva berätta vem Lewi Pethrus är för en prästkandidat känns märkligt. Dock slår det mig att jag inte vet särskilt mycket om olika ortodoxa kyrkor i Sverige, och utomlands ska vi inte ens tala om.

Av 26 kyrkor i Sveriges kristna råd tillhör 16 stycken olika ortodoxa och österländska inriktningar.

Visst, det kanske inte finns någon ortodox eller katolsk kyrka på din ort, men om du tillhör en församling på en ort och inte besökt några av ortens övriga kyrkor så vill jag uppmuntra dig att göra det.

Ett av de främsta skälen till varför man ska verka för enhet mellan kristna församlingar är det eskatologiska perspektivet som jag anser vara tvådelat.

För det första ska vi tillbringa­ en evighet tillsammans i det kommande riket. Därför gör vi rätt i att redan här och nu leva ut den gemenskapen.

För det andra finns det inga bibliska beskrivningar av att Jesus kommer för att hämta sitt harem på den yttersta dagen. Nej, församlingen beskrivs alltid i singular.

Ska alla kristna bli en kyrka? Detta är nog en fråga många ställer sig när man diskuterar ekumenik. För mig är det en ovidkommande fråga. Mitt uppdrag är att bygga goda relationer till mina syskon och sen får jag lite på att den helige Ande för enheten framåt. För vad är alternativet? En mängd församlingar som bygger på sina murar, avgränsar sig från andra kristna och bygger på sin egen självbild om det egna sammanhangets förträfflighet?

Så vad kan man konkret göra? Skaffa vänner som tillhör andra kristna samfund än du. Be för att Kristi kropp ska vara ett. Ta intryck från andra traditioner än din egen. Besök andra typer av gudstjänster än du är van vid och gör det med ett öppet sinne och välsigna snarare än att försöka förändra.

Gustav Fransson,

mastersstudent i teologi, församlingsmusiker