Stoppa jihadismen med alla medel

Jihadismen, den islamistiska terrorn, har trängt in på europeisk mark där den som på Mesopotamiens slätter bevisar sitt totala förakt för oliktänkande.

En månad efter våldsdåden i Paris härskar i flera franska förstäder en spänd nervositet, nästan fysiskt påtaglig. Det berättade en muslimsk expert vid ett EPP-seminarium hos tankesmedjan Martens Centrum i Bryssel. Medan man runtom i Europa räknar med fler blodiga jihadistattentat – var och när nästa gång? – ställer sig säkerhetsexperter, terrorbekämpare, islamkännare och politiker alltfler rannsakande frågor:

Har vi i Europa, i vår aningslöshet och godtrogenhet om den kulturella mångfaldens förmenta välsignelse, varit alltför sena med att ta hoten från jihadismen på fullt allvar? Har vi i bedräglig självsäkerhet dröjt med effektiva åtgärder? Har vi sänkt garden alltför mycket?

Det obekväma svaret är ja.

Världen hotas av tre farsoter, skrev en gång den polske essäisten Ryszard Kapuscinski. Den första är nationalismen, den andra rasismen, den tredje den religiösa fundamentalismen. Alla med ett och samma grunddrag: den aggressiva och totalt irrationella prägeln. Att komma i intellektuell kontakt med den som redan smittats av en dessa farsoter är knappast möjligt. I ett sådant huvud brinner ett heligt bål som bara väntar på brännoffer. Så långt Kapuscinski.

Ändå måste vi försöka. Anstränga oss mycket mer, och med alla medel hindra att ständigt nya unga sinnen förblindas och förgiftas av hatets falska läror. Motverka att ständigt fler, utan fotfäste i tillvaron, förleds att begå våldsdåd i profeten Muhammeds namn. Förmå uppgivna unga att våga tro på ett annat liv. I fred och frihet med respekt för andra människor.

Brysselseminariet gav några viktiga tankar att ha i minnet när Europa nu äntligen börjar ta itu med jihadismen.

· Samarbetet för skärpt vaksamhet måste breddas och fördjupas. Den kristdemokratiska EPP-gruppen i EU-parlamentet har föreslagit en europeisk antiterrorpakt, inklusive systematisk gränskontroll vid Schengenområdets yttre gränser, utbyte av flygbolagens passagerarlistor, indragning av misstänkta jihadisters pass, översyn av vapenkontrollen, insatser mot jihadistisk propaganda på internet och en arbetsgrupp med ledande IT-operatörer, med mera.

· Europas invånare kan inte leva bara av EU-direktiv och regeringspropositioner om ekonomiska sparprogram och vargjakt. Vi behöver också värdebudskapen om frihet, jämlikhet, solidaritet och tolerans.

· Jakten på jihadismens finansiärer måste intensifieras. Som med all terrorism och organiserad brottslighet, den kräver tillgång till mycket stora pengar. Alltså: Go for the money!

· Dialogen med islams och den muslimska världens företrädare måste fokuseras bättre. Inte i något land finns det en enda muslimsk gruppering utan flera olika. Alla muslimer går inte till samma moské, liksom inte alla kristna går till samma kyrka. Det gäller nu att identifiera de rätta imamerna och förmå dem att överge sin passivitet och tystnad.

· Utan fullt genomförd skolutbildning ter sig framtiden mycket dyster för Europas nya generationer. I Frankrike lämnar varje år 150 000 skolan utan examen och betyg. Och den som inte lärt sig ett språk tillräckligt för att ge röst åt sina tankar och känslor, som oro och ilska, tar alltför ofta till våldets vokabulär. Den stora faran med "drop-outs" från skolan ser vi även i Sverige.

· Och varför tror vi att press- och yttrandefriheten kan vara gränslös, inklusive grovt provocerande kränkningar i satirens form, samtidigt som vi med lag går till rätta med den som förtalar en annan eller hetsar mot en folkgrupp? Vi vet ju att den man hånar och retar till slut slår tillbaka.

Det berättas om en man som föll från en skyskrapa och som vid varje våning han passerade nöjt konstaterade att allt gått fint. So far, so good! Det slutade förstås inte alls bra.

Vi måste genast lära oss läxan om jihadismens orsaker, motiv och mål för att kunna bjuda effektivt motstånd. Och vi måste göra det nu. Det brinner redan i gaveln.

Leif Hallberg, skribent och samhällsdebattör