SVT kampanjar mot friskolor

När jag började grundskolan 1985 förekom inga fria skolval. Man fick ett papper hem som berättade på vilken skola man skulle infinna sig vid höstterminens början och sen gjorde man så. Men för ett kvartssekel sedan upphörde den modellen. Sedan dess söker man till skolor, skolor som i sin tur har blivit friare att utmejsla egna profiler och arbetsmetoder. Systemet har anpassats efter samhällets invånare, i stället för tvärtom. Partierna är oense om huruvida detta är bra eller dåligt, vilket är helt i sin ordning. Det allvarliga är att "oberoende" SVT har tagit ställning i debatten.

Journalistens arbete är att studera omständigheter och belysa dem för allmänheten. Att som journalist slå fast att skolvalet har lett till att vissa skolor är mer populära än andra är en del av jobbet. Att ställa mångfald mot likriktning och intervjua politiker, myndigheter och skolpersonal om de respektive för- och nackdelarna är en annan. Inget av detta är det minsta kontroversiellt. Vi medborgare förväntar oss att få information som vi sedan kan värdera och ha som grund när vi röstar.

Men det var inte vad SVT:s Svenska nyheter gjorde. I stället byggde redaktionen en webbtjänst som lät personer anmäla barn till alla möjliga friskolor, även sådana i andra delar av landet. Inom kort hördes de första klagomålen från friskolor som plötsligt tvingades hantera mängder av oseriösa ansökningar. IT-systemet Schoolsoft, som många friskolor använder, fick snabbt byggas om för att kunna filtrera bort okynnesansökningarna. SVT ville göra en politisk poäng – att valfriheten inte fungerar eftersom alla elever inte får plats på en given skolenhet – och de berörda skolorna fick betala priset i form av administrativt merarbete.

När andra organisationer gör så här så brukar vi kalla det för en överbelastningsattack. Det kan ske genom att man styr mängder av webbtrafik mot en hemsida i syfte att slå ut systemet. Man kan också sända skräptrafik i syfte att göra tjänsten oframkomlig för de användare som vill använda den. Så sent som 2016 drabbades flera svenska medier, inklusive SVT, av ett liknande sabotage. Nu har SVT självt iscensatt ett sådant. Och de kallar det satir.

Att jämföra SVT med cyberterrorister och fientliga underrättelsetjänster är givetvis att gå för långt. Medarbetarna på Svenska nyheter har snarare gjort sig skyldiga till flamsig omdömeslöshet. Men det är illa nog. Och det duger inte att ursäkta sig med att "det bara är satir, och satir kan alltid uppröra någon". För det är inte upprördheten som är problemet. Ingen hävdar att friskolornas ägare, anställda eller elever har blivit ledsna eller kränkta. Problemet är att redan stressad skolpersonal måste städa upp efter ett politiskt utspel från ett föregivet neutralt public service-företag.

Och att det var just det, ett politiskt utspel, bekräftas av intervjun som SVT:s nyheter gjorde med Svenska nyheters producent Michael Lindgren. ”Friskolesystemet och dess kösystem bidrar till segregation och gynnar de barn som har starkast föräldrar med högst utbildningsnivå. Det är man överens om, det är inget kontroversiellt”. Problemet för Lindgren, och för SVT, är att påståendet inte är sant. Den skolsegregation som finns beror främst på boendesegregationen, och den har inget alls med vårt skolsystem att göra. Andelen invandrade elever är tvärtom något högre på friskolor än på kommunala sådana. Och vilka föräldrar är ”starka”?

Michael Lindgrens problem är att han inte förmår välja angreppspunkt. Hade han sagt att SVT satte upp webbtjänsten för att skoja med valfrihetsbegreppet så hade han klarat sig. Men nu försökte han sig samtidigt på en seriös argumentation, med argument som ofrånkomligen bygger på en sakpolitisk analys. Därmed satte han sin arbetsgivare i fällan. Det går inte längre att hävda att SVT:s Svenska nyheter lever upp till sändningstillståndets krav på opartiskhet.

Med tanke på att vi går mot val, och att skolfrågan väntas bli het, är detta inte vilket litet mediebråk som helst. En kvarts miljon barn och ungdomar går i fristående grund- och gymnasieskolor.

Ytterligare 60 000 människor arbetar i friskolor. Därutöver tillkommer förstås alla föräldrar och alla som i dag står i kö för att börja på en friskola. Kan SVT garantera att dessa människors verklighet blir föremål för seriös rapportering, snarare än för politiska pajaskonster?

Johan Ingerö, ansvarig för välfärdsfrågor på tankesmedjan Timbro