Debatt

Ta avstånd från ”egoteologin”

Framgångsteologi är inte ett överspelat kapitel utan tvärtom fortfarande en av våra största utmaningar. Det skriver Mikael­ Stenhammar, teolog och pastor.

Att sätta jaget – egot – före Gud utgör något av syndens kärna. Det var grunden till Adam och Evas uppror mot Gud och en av anledningarna till att de föll för ormens lockelse. För vad kan nära egot mer än just tanken att kunna nå gudomlighet?

Jesus kom med ett annat budskap. I stället för att bekräfta och styrka vår ’inkrökthet i oss själva’ utmanas vi att kapitulera. Att korsfästas med Kristus är den enda vägen till sant liv.

Men ett korsformat evan­gelium välkomnas inte av alla. Mer än sällan ersätts det av en egocentrerad teologi där människan är i centrum och Gud förminskas till jagets coach. Strävanden efter (andlig) makt, rikedom, njutning och ära som tidigare setts som dödssynder i kyrkan tvättas och rättfärdiggörs. Självuppoffrande tjänst och givande befläckas genom att grundmotivationen korrumperas: Vi ger inte längre för att vi fått – utan vi ger för att få, enligt en andlig lag om sådd och skörd.

Den troende anses ha fått auktoritet att proklamera och genom sina befallningar påverka framtiden. Resultatet är en revolution i tänkandet bland kristna, som tidigare kallats ”framgångsteologi.”

Jag möter ofta troende som säger att framgångsteologi är ett överspelat kapitel, en dag­slända som kom och dog på 1990-talet. Tyvärr är det inte så. Snarare frodas den världen över, inklusive i Sverige.

Termer brukar ha en begränsad livslängd och då en hel del har hänt sedan ordet myntades menar jag att ”egoteologi” är mer passande i dag. Det finns grader av egoteologi, men få representerar den mer raffinerade sorten bättre än den nigerianske megakyrka-pastorn Enoch Adeboye, som hade konferens på Waterfront i Stockholm härom­ veckan – där anmärkningsvärt nog Pelle Hörnmark medverkade.

Ledaren för Redeemed Christian Church of God (RCCG), som också har ett antal församlingar i Sverige, predikar att den som lever enligt andliga lagar (som egoteologi grundar sig på) garanteras ekonomisk framgång och hälsa. Enoch Adeboye lovar att "ge och du kommer att blomstra." Och fortsätter: "Gud är de rikas Gud, och hans närmaste vänner är väldigt rika."

Inte bara fysiskt helande utan även fysisk hälsa är en rättighet för alla Guds barn. ”Daddy G.O.”, som han också kallas, skriver: ”Det är möjligt att bli helad och leva fullt frisk för alltid.” Enoch Adeboye’s egoteologi lyfter människan: ”Gud har gett oss makt att kontrollera och bestämma händelser, både i vårt liv och runt omkring oss.” Enoch Adeboye har en antropocentrisk­ teologi som lyfter människan till en nivå som vida överstiger Bibelns bild.

För att kunna ta emot alla deltagare som flockas för att höra budskapet byggs ett auditorium på 3 x 3 kilometer i Lagos­. Enoch Adeboye själv står som representant för att det fungerar. Han är enligt vissa källor värd cirka en halv miljard kronor, med privat jetplan med mera och utnämndes för några år sedan av den amerikanska tidskriften Newsweek till en av världens femtio mäktigaste människor. Han har sagts vara Afrikas mäktigaste man.

En världsledande expert menar att ”kyrka” inte längre är en passande beskrivning för Adeboye’s imperium, som är ett av Nigerias största privata företag, med omfattande markegendomar, företag, mediabolag och utbildningsinstitutioner och ett stort politiskt inflytande.

Som personifierad framgångssaga får Enoch Adeboye inte ifrågasättas – han svarar bara inför Gud. Det finns inget utrymme för ifrågasättande och ledningen kräver absolut lydnad. Uppror mot ledarskapet är förbjudet – det står till och med i deras trossatser.

När ”Daddy G.O.” besökte Sverige är det bara att beklaga att han välkomnades utan att öppet ifrågasättas utifrån ett korsformat evangelium – det som skapat svensk pingströrelse och det enda som kan föra oss vidare.

Inom pingströrelsen har tydliga avståndstaganden gjorts gentemot liberalteologi. Men en tydlighet och gränsdragning behövs åt det andra hållet också. Är inte Enoch Adeboye och RCCG en sådan gräns vet jag inte var vi hamnat i vår teologiska bearbetning av aktuella företeelser.

Jag förespråkar inte ”fariseism”­ eller isolering och min önskan är inte polemik utan kärleksfull och biblisk vägledning till dem som är vilse.

Nu är det hög tid att inse allvaret­ i egoteologin – i både de exotiska och de lokala uttrycken­! Det handlar inte om oskyldiga överbetoningar eller­ teologiska hårklyverier utan om att de mest centrala delarna av vår tro korrumperas: Den slutliga­ konsekvensen blir en annan Jesus och ett annat evangelium.

När Lausannerörelsen senast möttes i Kapstaden 2010 lyftes just det jag kallar egoteologi som en av de största utmaningarna för klassisk kristen tro i vår tid. Min fråga är: Tar svensk pingströrelse sitt ansvar i denna globala utmaning?

Mikael Stenhammar, teolog och pastor med ansvar för undervisning och mission, Sionförsam­lingen i Linköping.

Fotnot: Citaten är tagna från Enoch Adeboyes bok "How to Turn Your Austerity to Prosperity" (1989. Lagos: CRM Books) och nedskrivna predikningar publicerade på internet.

Fler artiklar för dig