Teologisk utbildning behöver förstärkas

Som motivering för att ge Bob Dylan årets Nobelpris i litteratur sägs att han skapat nya uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen. Sedan kommentatorernas överraskning lagt sig har man överlag varit­ positiv till valet av pristagare.

Ett par frågor har i fortsättningen återkommit: Vilka är och har varit de viktigaste förebilderna och inspirationskällorna i Nobelpristagarens kreativa arbete?

Svenska Akademins ständiga sekreterare Sara Danius har pekat på poetens samhörighet med de gamla grekerna och deras litterära verk. Internationellt däremot framhåller man mera Bibeln som Bob Dylans viktigaste litterära källa för hans poesi. Detta gäller både för nyhetsmedia­ och bland forskare.

Av doktorsavhandlingar kan nämnas Hans Ludwig Seim som skrivit ”Umgang mit der Bibel in den songs von Bob Dylan” samt Christine Hand Jones och Pascal-Emmanuel Gobrys som skrivit ”Bob Dylan and the end of the world” respektive ”Bob Dylans biblical imagination”.

I vårt sekulariserade land har man, med få undantag, inte på motsvarande sätt sett den naturliga kopplingen mellan hebreisk/judisk-kristen litteratur och Bob Dylans poesi.

Detta förvånar inte med tanke på rådande brist på bibelkunskap. Antalet regelbundna bibelläsare minskar. Samtidigt lågprioriterar vetenskapssamhället teologisk undervisning och forskning liksom litteraturvetenskap med biblisk och livsåskådningsmässig­ anknytning.

Det har bland annat bidragit till att svenska skolelever går ut i livet­ berövade kännedom om vår främsta litterära skatt.

Allt sker i en tid då mötet med andra religioner blir allt vanligare och viktigare. Hur ska den som varken känner den kristna religionen eller andra religioner kunna förstå invandrare, när religionen­ för allt fler är den identitetsskapande grunden?

För att kunna medverka till verklig integration i samhället krävs väsentligt ökad kunskap både om kristendomen i sig och om den i kontakt med andra religioner och livsåskådningar.

Dessa behov inom bibelundervisning och forskning skulle kunna mötas på olika sätt, inte minst på högskolenivå. Förutom teologisk utbildning vid de statliga universiteten finns fyra fristående teologiska högskolor: Teologiska högskolan, Johannelunds teologiska högskola, Newmaninstitutet och Örebro teologiska högskola. Dessa teologiska högskolor intar en särställning genom sin nära relation till olika folkrörelser. Relevant högskoleutbildning kan alltså ske på ett brett fält där religion, livsåskådning, etik, existentiella frågor och religionsmöten ingår.

För att stärka undervisning och forskning på dessa områden behöver en gedigen upprustning ske från statens sida. Det skulle göra det lättare att återvinna en plats bland nationer som värnar om kultur i vid mening. Generellt bör ökat ekonomiskt stöd utgå till samtliga teologiska högskolor. Dessutom bör ett mera rättvist fördelningssätt av medel tillämpas. I dag missgynnas de fristående teologiska högskolorna. Det borde vara en självklarhet att fördelningen av statliga fakultetsmedel sker på samma grunder för dessa som för de statliga lärosätena.

Bob Dylan har ofta gett uttryck för misströstan om politiker som samhällsförbättrare. Den får sitt uttryck i sången Blowing in the wind: "How many ears must one man have, before he can hear people cry? How many times can a man turn his head, pretending he just doesn't see?"

Är denna misströstan mindre befogad när det gäller ambitionen från svenska politiker och högskoleansvariga, att göra nödvändiga förbättringar inom teologisk undervisning och forskning?

Göte Olingdahl, pensionerad universitetslektor

Lars Axel Nordell, riksdagsledamot (KD)