Utrota mobbningen i omklädningsrum

Huvudbudskapet i tv-programmet "Morgans mission" var att det inte finns onda barn, bara onda mönster. Jag håller med. För mig finns det inga allenarådande karaktärsegenskaper som kännetecknar mobbare.

Jag påstår också att det inte finns några genetiska anlag som predestinerar någon till att bli en framtida översittare.

Ändå finns det elever som utför onda handlingar mot andra elever, medvetet och med uppsåt att orsaka sitt offer känslomässig och/eller fysisk smärta. Gärningar som inte bara bryter mot skollagen, utan också ibland­ har sitt lagrum i Brottsbalken. Att förneka eller förminska det är en farlig illusion, som i allra högsta grad försvåra möjligheterna att förändra mönster.

Jag vill inte bedöma insatsen i ”Morgans mission”, men påpeka att det förekommer på skolor att personal inte förstår att mobbning utförs medvetet och med uppsåt.

I omklädningsrum finns tydliga exempel på detta. Före och efter idrottslektioner möter barn och ungdomar sina plågares crescendo, vid av- och påklädning och i duschen.

Detta är några exempel från min egen mångåriga erfarenhet inom skolans värld:

Ingen elev ska behöva skriva som i det här brevut­draget: ”Värst var det då vi hade idrott. De slog mig i duschen­ tills jag låg nere på golvet. Då ställde de sig runt omkring mig och kissade på mig”.

Ingen elev ska efter en lektion behöva komma in i omklädningsrummet och hitta alla sina kläder dyngsura på golvet. Samtidigt som andra elever skrattar och någon säger: ”Du behöver inte duscha. Det har vi fixat åt dig”.

Ingen elev ska med våld behöva bli tvingad in i duschen­ med kläderna på.

Ingen elev ska behöva höra nedsättande omdömen om sin kropp och utseende.

Ingen elev ska behöva få sitt huvud nedtryckt i toalettstolen samtidigt som någon spolar.

Ingen elev ska behöva bli fotograferad eller filmad vid omklädning eller duschning, och höra hot om att det skall läggas ut på sociala medier. Hot som ibland förverkligas.

För att komma tillrätta med problemen i samband med idrottslektioner krävs ingen ny anti-mobbningskonferens eller ännu en anti-mobbningsgala. Åtgärderna kan om viljan finns utföras utan längre tidsspillan.

Jag föreslår fyra åtgärder:

1) Det ska alltid vara med en vuxen i omklädningsrummet, både före och efter varje lektion (jag hävdar med emfas att om skolledningen på en skola vill genomföra detta så kan de också lösa det schematekniskt).

2) Förbjud mobiler med kameror i omklädningsrummen.

3) Se till att omklädningsrummen och duscharna är rena och fräscha.

4) Se till att varje elev som duschar har möjlighet att stänga en dörr om sig, eller åtminstone ha ett draperi att dra för. Att kunna duscha ensam utan andras insyn och kommentarer har med den personliga integriteten att göra.

Huvudansvaret för förändringsarbetet, när det gäller elevers situation i samband med idrottslektioner lägger jag på skolledare, och förlängningen huvudmännen, kommuner och friskolors ägare.

Föräldrar uppmanar jag att stå upp för barnens och ungdomars självklara rättigheter. Ge er inte!

Jaga, metaforiskt uttryckt, rektorer och huvudmän med blåslampa om det behövs.

Christer Olsson,

leg. psykolog, föreläsare och författare bland annat till boken: Verktyg mot mobbning och kränkning