Vår relation till livets goda behöver ändras

Det är avtalsrörelse på gång och riskerna för strejker är stor. Arbetstagarna vill ha 3 procent men arbetsgivarna bjuder under 1 procent. Samtidigt är strejkkassorna välfyllda. IF Metall har 6 miljarder i sin strejkkassa. Ja, ni läste rätt.

Väldigt många arbetare har redan ett bra löneläge. Enligt morgonnyheterna som intervjuade en målare ligger de på 31 000 eller mer i månaden, mycket mer än många högskoleutbildade lärare, socionomer och andra akademiker med höga studieskulder.

Detta löneläge gäller många yrkesgrupper inom den så kallade arbetarklassen. Men tänk om metallarna skulle säga: ”Vi har så vi klarar oss, vi skänker halva vår strejkkassa till statens flyktingmottagande”. Det skulle också många privatpersoner och företagare kunna göra, det finns många som har mycket pengar i vårt land.

Men nu är läget som det är, sådana tankar tänker inte de som fått del av välståndet i vårt land. Ledarskribenter brukar hänvisa till hur mycket svenska folket köper julklappar för som argument för att vi har råd att ha en generös flyktingmottagning. Men vad hjälper det om plånboken befinner sig ljusår från hjärtat? Politikerna är dessutom i princip exponenter för folkmajoriteten, svans i stället för huvud.

Skulle kanske situationen ha varit annorlunda om kyrkan hade levt och förkunnat ett mer radikalt förhållningssätt vad gäller vår relation till detta livets goda? Jag tror det. Det är kanske inte för sent att göra bättring.

Bo Westin,

Linköping