Varför inte nattvard med alla kristna?

Att kristna inte delar Herrens måltid är en genant skandal. För oss katoliker såväl som för andra kristna. Våra andliga ledare grälar om vem som bäst förstår mysteriet och om vem som ska ha företräde. Det tycks inte ha hänt mycket sedan lärjungarna på väg till Kafarnaum tvistade om vem bland dem som var den störste (Mark 9:33-35).

Ingen tycks komma ihåg Jesus svar. I varje fall är det få som tilllämpar det. Att några inte får vara med vid bordet därför att de anses avvika för mycket från normen är ingen ny företeelse. Så har det varit från kristendomens början. Men om konflikten och problemet är ursprungligt, så kanske även lösningen är det?

Påven Benedikt XVI har utlyst ett jubelår från den 28 juni 2008 till den 29 juni 2009 med anledning av 2000-årsminnet av aposteln Paulus födelse. Ett år till ära för den man som bland annat sagt: "Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus". (Gal 3:28).

Paulus, hedningarnas apostel, förkunnade att i och genom dopet förenas alla - som kom att kallas kristna - till ETT i Jesus Kristus, oavsett bakgrund i judendom eller hedendom.

Detta var mycket kontroversiellt i den första judekristna församlingen, där de judiska renhetsföreskrifterna gentemot icke judar fortfarande gällde.

Vid apostlamötet år 49 i Jerusalem var Paulus den drivande kraften bakom beslutet att hedningar inte behövde gå via judendom för att bli kristna (Gal 2:1-10). Omskärelse och iakttagande av judiska reningsföreskrifter var inte längre en förutsättning för att bli och vara kristen.

Paulus blev kanske därigenom den som starkast bidrog till att kristendomen i Jesu anda sprängde judendomens gränser och blev universell i stället för en inomjudisk sekt.

Och kanske var bråket i Antiokia (Gal 2:11-14) mellan Petrus och Paulus det avgörande vägskälet för denna världshistoriska händelse. Bråket gällde bordsgemenskap och i vidare bemärkelse nattvardsgemenskap. Det som benämndes Herrens måltid (to kyriakon deipnon) och i Didache några tiotal år senare kom att kallas eukaristik, tacksägelse.

Petrus, den omskurne judekristne, åt och drack Herrens måltid vid samma bord som andra omskurna judekristna och oomskurna hednakristna fram till dess att han och församlingen i Antiokia fick besök av "troskongregationen" det vill säga från "bröderna" från Jakobs församling i Jerusalem. Dessa gav Petrus en reprimand för att han åt och drack ur samma kärl och vid samma bord som oomskurna hednakristna. Petrus slutade då med detta och satte sig därefter bara vid samma bord som andra judekristna.

Så kommer Paulus till Antiokia, ser detta och blir rasande på Petrus: "Men när jag såg att de avvek från sanningen i evangeliet sade jag till Kefas i allas närvaro: 'Om du som är jude kan leva på hedningarnas vis i stället för på judarnas, varför vill du då tvinga hedningarna att göra sig till judar?' (Gal 2:14).

Bråket i Antiokia kan, överförd till vår tid, kasta ett obarmhärtigt ljus över det skandalösa och genanta bråket angående nattvardsgemenskap mellan katoliker, protestanter, ortodoxa, anglikaner med flera. Som katoliker upplever vi oss som vår tids "judekristna" som av "Romförsamlingen" förbjuds att beblanda oss med "hednakristna" och fira Herrens måltid vid samma bord som "de", protestanter, ortodoxa, anglikaner med flera.

Vad skulle Paulus säga om han i dag på en ny inspektionsresa kom till Rom, träffade Petrus efterträdare Benedikt XVI och fick höra att kravet från denne för att protestanter med flera ska få dela Herrens måltid tillsammans med oss katoliker är att de först blir katoliker? Att de först måste iaktta alla katolska "reningsföreskrifter" det vill säga alla katolska tros- och lydnadsföreskrifter. Och att de annars får finna sig i att vi katoliker är ett strå vassare kristna som varken kan eller vill äta Herrens måltid vid samma bord.