Vi behöver börja leva Bibeln också

Svenska Bibelsällskapets generalsekreterare Anders Blåberg uppmanar (Dagen 20 januari) till ett frimodigt bruk av Bibeln i samtalet med andra, liksom ett bibelsamtal där vi med varandra kan dryfta vad vi stannat inför och undrar kring i vår egen läsning.

Gott så.

Men Ordet vi lever av är ju inte bara ett samtalsämne.

Och vår oläsande granne kanske inte i första hand hakar på om jag slänger in en Josef i brunnen-hänvisning så där helt apropå. Hen undrar kanske i stället hur det står till med min verklighetsförankring när jag hän­visar till något så fjärran och för hen ointressant.

Däremot, och det är kanske­ där skon klämmer, behöver vi inte så mycket fylla våra konversationer med bibelreferenser som att fyllas i våra hjärtan av Ordets ande och liv.

Det är ju trots allt när ljuset lyser i mörkret, när bibelläsande lärjungar gör skillnad genom sitt sätt att leva, sitt sätt att tackla vardagen, som vår granne till sist hajar till och undrar vad det hela handlar om.

Jag påminns ofta om en av förra seklets förebilder, Broder Charles av Jesus, eller Charles de Foucauld. Han ägnade sitt mogna liv, efter en radikal omvändelse, till att bland människor fjärran från fransk borgerlig civilisation sprida evangeliet.

Hans önskan var att bland Nordafrikas tuareger­ bli ett vittnesbörd genomsyrat av Ordet.

Och Herren vägleder hans val bland annat med: ”Bygg era fromma boningar mitt ibland dem som inte känner mig, … för evangeliet dit, inte genom att predika det med munnen utan med ert liv, inte genom att förkunna det utan genom att leva det.”

Bibelläsningen och bibelsamtalet har naturligtvis sin viktiga och givna plats.

Men låt oss också minnas att det inte är våra ord som betyder mest, men om Ordet får forma oss blir våra liv samtalsämnet:

”Hur kan du vara så trygg i en otrygg värld?”, ”Var kommer den där glädjen ifrån som du verkar ha med dig?”

Ur sådana frågor föds ett annat samtal, livsnära, Jesusnära.

Vi behöver börja leva Bibeln.

Tomas Söderhjelm