Visa solidaritet med dem som har svårt för alkoholen

Frågan om nykterhet i våra kyrkor har funnits med i såväl artiklar som debattinlägg i Dagen den senaste tiden.

Frälsningsarmén har under drygt 150 år – tillsammans med andra kyrkor – förmedlat den kristna tron med ett helhetsperspektiv på människan. Där har den sociala kallelsen, med utgångspunkt från en nytestamentlig församlingssyn, varit en viktig del av uppdraget att bygga Guds rike. Alkoholmissbruk är en av de största farorna för ungdomar och för människor i livskriser. I mötet med människor har alkoholmissbruket visat sig vara en orsak till brustna relationer med såväl medmänniskor som med Gud.

Genom våra kårer/församlingar och sociala verksamheter ser vi förändrade livsrelationer, inte minst genom att visa vägen till ett drogfritt liv. Frälsning och gemenskapen i kyrkan handlar både om mötet med Jesus och en livsstil som man inte måste anpassa efter vem man möter. Kameleontkristen tro fungerar inte i längden.

Synen på alkohol kan inte grundas på teologi eller egna egoistiska uppfattningar. Den kristna tron, för en lärjunge, fokuserar på andra människors behov genom mötet med Jesus och är inte någon ”situationell samvetsfråga”, som Erik Åkesson skriver (Dagen 29 juni). Församlingen och den kristne lever inte för sig själv. William Booth (Frälsningsarméns grundare) påminde genom sin återkommande hälsning "Others" att vi som kristna bör rikta oss utåt, bort från vår egenfokusering. Kyrkan är en del av samhället och kan inte ses som något isolerat i en söndagsgudstjänst. Lite omvärldsanalys kring alkoholsituationen i vårt land skadar inte för kyrkan eller den enskilde kristne.

Vi har ofta tidigare uttryckt att Jesus kom för att ”frälsa/rädda själar”, men hans uppdrag var att ”frälsa/rädda människor” – en helhetssyn på människan i vilket också alkoholmissbruket och befrielsen för en människa ingår.

Vi leker ibland med ord. Vad är ”bruk” och vad är ”missbruk”? Så kallade måttlighetskonsumtion av alkohol kan lätt övergå i ett beroende utan att man själv noterat förändrat beteende. Den som en gång passerat gränsen mellan bruk och missbruk, förstår att gränsen inte är så tydlig. Men då kan det vara för sent…

I kyrkan kan vi visa solidaritet med de som har svårt med alkoholen och vara ett föredöme där vår egen livsstil inte blir till anstöt för någon. Samhället och enskilda människor behöver alkoholfria zoner och en gemenskap där man finner trygghet. Fråga gärna den som genom frälsning i Jesus och i den kristna gemenskapen befriats från alkoholen till ett nytt liv.

Vi delar helt Erik Åkessons uppfattning om ”mer fest och glädje” i kyrkan. Den festen och glädjen har dock inte något med synen på alkohol att göra. Det är bra om man förstår skillnaden.

Kjell Olausson, Biträdande samfundsledare Frälsningsarmén

Per-Uno Åslund, Metodstöd för Sociala institutioner Frälsningsarmén