”Lovsång är rubriken för hela mitt liv”

Som föreståndare för Frälsningsarméns sociala arbete i Alingsås vill Susann Åsbogård ge hopp. Själv har hon genom livet fått uppleva att Gud håller, även genom djupa dalar. Nu fyller hon 50.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Familj

För sju år sedan tog Susann Åsbogårds liv en oväntad vändning. Hon som är utbildad musiklärare och under många år arbetat med just det, fick nog av skolans värld. Musikundervisningen bortprioriterades, det fanns inga lokaler och knappt några instrument. Till slut blev det ohållbart att vara musiklärare. Så Susann ville söka sig vidare. Men till vad?

Hon sökte ett jobb som rytmikpedagog på Frälsningsarmén i Alingsås, men efter intervjun fick hon erbjudande om något annat: att leda det sociala arbetet.

– Jag kände genast att jobbet var något för mig. Och jag har inte ångrat mig sedan dess.

I dag innefattar Frälsningsarméns sociala arbete öppet hus-verksamhet, samtalsstöd, tolvstegsprogram, sommarkollo och andra riktade satsningar till olika grupper.

– Samtalsbiten är den som växer allra mest. Många är ensamma och har behov av djupa samtal. När livet blir svårt har de ingenstans att ta vägen. Och då kan vi vara en plats där de hittar sammanhang, nätverk och det viktigaste: får känna tillhörighet.

– Det är ett fantastiskt jobb, men också fullt med utmaningar. Vi är ju en kyrka trots allt och ska ge soppa, tvål och frälsning, enligt Frälsningsarméns devis. Att hjälpa den som inte ser något hopp att kunna se en väg framåt är en jätteutmaning.

Susann Åsbogård är inte uppvuxen inom Frälsningsarmén utan kom till Pingstkyrkan i Vårgårda som tonåring och lät döpa sig där. I dag har hon valt att bli medlem i Frälsningsarmén, eftersom det är mest logiskt utifrån hennes arbete.

Varje dag får Susann möta människor som har det svårt på olika sätt. Genom sin eget liv har hon lärt sig att vara helt beroende av Gud, vilket hon vill förmedla till dem hon möter.

– Jag blev ensamstående mamma när mina döttrar var ett halvår och fyra år gamla och jag fick kämpa för mina barn ända upp i hovrätten. I det kände jag tydligt att jag fick kasta mig på Gud och att jag kunde stå till hans förfogande även om mitt liv var långt ifrån perfekt.

Under samma tid ledde Susann lovsång i sin hemförsamling. Både hon och hennes exman var centrala i församlingen och hade ledarfunktioner. När skilsmässan blev ett faktum kände Susann att hon skulle kliva av lovsångsledningen. Men församlingen tyckte annorlunda.

– När jag sa "Mitt liv ser ut så här, jag måste sluta leda lovsång" sa äldstegruppen i församlingen "Det måste du inte alls, vi stöttar dig och dina barn."

Orden var inte bara ord, utan blev praktisk handling. Susann kände ett enormt stöd från församlingen och fick hjälp med barnen så att hon kunde fortsätta göra det hon älskar – leda lovsång.

– Jag lärde mig att hitta en trygghet i tillvaron även om det gungar. Gud gav mig sinnesro och tålamod och jag fick öva mig i att lägga mitt liv i hans händer. Den tryggheten vill jag förmedla till människor i min närhet. När det är oro i lägret måste någon vara stabil.

Lovsång har alltid varit viktigt för Susann, men det handlar inte bara om musik.

– För mig är lovsång att tillbe Gud med hela livet. Där finns det plats för brustenhet och en insikt om att försoningen även gäller mig. Lovsång är rubriken för hela mitt liv, säger hon.

Susann Åsbogård

Bor: Horla utanför Vårgårda

Familj: Döttrarna Fanny, 23 år och Lisa 19 år.

Yrke: Föreståndare för Frälsningsarméns sociala arbete i Alingsås

Intressen: Musik, motorcyklar, lantliv, matlagning. Sjunger och spelar och ledar en kör i Vårgårda.

Läser helst: Engelska deckare och böcker om själavård.

Lyssnar: Allt från heavy metal till jazz. Älskar "blåa" toner.

Aktuell: Fyller 50 år den 26 februari

Firar: Med fest i sommar

Annons
Annons