"Var inte meningen att jag skulle dö"

1974 kröp Börje in i en nisch i Visbys ringmur för att dö. Det var hans tredje självmordsförsök. En kompis räddade livet på honom.
– Allt är Guds nåd. Och det är en stor Gud vi har, säger han.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Familj

Kompisen själv dog året efter. Av heroin som någon spetsat med råttgift. Som Börje grät, berättar han.

– Han räddade livet på mig. Att han själv sedan skulle sluta på det här sättet.

För Börje hade livet vänt vid det här laget, han hade slutat med knarket.

– Men hade någon då sagt till mig: Börje, du kommer att ha fru, fem barn och nio barnbarn, då skulle jag bara ha skrattat ihjäl mig. Se vad Guds nåd kan uträtta.

Han ska fylla 65 nu och har 40 år att se tillbaka på, som pastor, evangelist, familjefar och make till Ann-Sofie som han träffade på Bibelinstitutet. Men också de tidiga åren med föräldrarnas skilsmässa, en far som inte brydde sig och en styvfar som misshandlade honom svårt. Sexton år gammal flyttade Börje hemifrån och tog värvning på sjön.

– Fem år var jag ute på sjön. Persiska viken, Sydamerika. Åtta gånger har jag passerat Panamakanalen. Där var det ett smörgåsbord av droger och allt annat otyg. 1974, när jag var 21 år, var jag slut som människa.

Efter att kompisen hittat Börje där i ringmuren togs han till sjukhus. När han vaknade upp på intensiven hörde han kvinnan som suttit vak säga: "Jaså, du vaknar nu. Det är nog någon som ser en mening med ditt liv".

Han insåg senare att orden avgjorde hans öde. Han minns det som vore det i går. Men kvinnan har senare förnekat att hon skulle ha sagt något sådant. Så Börje tror att det var Guds röst.

– Det var Gud som talade genom henne. Gång på gång hade Gud visat sin omsorg om mig, helt främmande människor kom i min väg och hjälpte när jag höll på att förgöra mig själv. Gud är god, om bara vi kunde förstå det.

Efter vistelsen på Visby lasarett skickades Börje till Bredbygården utanför Örnsköldsvik. Vårdhemmet drevs parallellt med en bibelskola.

Där fanns nyktra missbrukare som introducerade honom för Jesus.

– När jag kom dit hade jag levt på inbrott och var så nerknarkad och nerkörd att jag inte hade något att leva för. Men på Bredbygården berättade de för mig att det fanns en person som befriat dem, lyft upp dem och som brydde sig om dem. Hans namn var Jesus. Så jag sa ja till Jesu och  kände en värme genom hela kroppen: Det fanns någon som brydde sig om mig! Då kapitulerade jag fullständigt.

– När jag ringde till min mamma på Gotland och berättade att jag tagit emot Jesus sa hon att jag hade blivit tokig. Men sedan, flera år senare, fick jag föra både mamma och pappa till Jesus. Min far, som var som en främling för mig när jag som vuxen tog kontakt med honom, sa till mig när han var sjuk och skulle dö: "När jag dör då står Jesus där på andra sidan och säger välkommen hem till mig".

Börje läste in högstadiet, gymnasiet, bibelskola och 1982 avskildes han som pastor inom Baptistsamfundet.

Han har rest runt i skolor och informerat om droger och drogmissbruk, vittnat i församlingar, jobbat med hjälpsändningar, anordnat tältmöten och kampanjer.

Det är evangelist han ser sig själv som först och främst. Det han brinner för är att få komma ut och tala om Guds godhet och ära. Det var det Gud räddade honom till.

– Det är vad jag vill göra! Tala på möten och i församlingar, se människor komma till tro. Jag vill att de ska uppleva det jag har upplevt, så jag ber till Gud hela tiden: Låt mig få komma ut och öppna dörren till dig.

Börje Flygman

Aktuell: Fyller 65 år den 4 april.

Familj: Hustru, fem barn, nio barnbarn.

Bor: Karlsholmsbruk i Uppland.

Gör: Evangelist.

Har skrivit: Böckerna "Vittnesbörd om Guds handlande i vår tid" och "Du skall inte dö".

Favoritbibelord: Johannes 3:16.

Hobby: Fiskar och vill se människor bli frälsta.

Senast lästa bok: "Hur du kan bli helad" av Yonggi Cho.

Annons
Utfrågningarna av partiledarna
Annons