Behöver Sverige en andningspaus?

Först ett stort tack till Joel Halldorfs ledartext (Dagen 1/12).

Nog kan man undra hur det står till med Kristdemokraternas DNA-profil. Det kan tyckas som om den genomgått en mutation med tydlig anpassning till det som just nu verkar mest opportunt.

I samma nummer av Dagen kunde man läsa en debattartikel av Ebba Busch Thor och Sofia Damm som vill att biståndspolitiken ska fortsätta vara generös. Där kan man bara instämma. Men, det finns en oroande skevhet i deras sätt att resonera i fråga om Sveriges ansvar för flyktingpolitiken.

De skriver: ”Att människor som befunnit sig 4-5 år i flyktingläger i Syriens grannländer nu ger upp hoppet om att snart kunna återvända hem, och i stället flyr vidare till Europa är förståeligt.” Samtidigt har KD i ett PM deklarerat att man måste minska trycket mot asylmottagningssystemet genom att få färre att söka sig hit. Ibland uttrycks det i termer som att vi måste få en ”andningspaus” för att anpassa våra system till den nya situationen som ingen kunde planera för.

Det har jag både respekt och förståelse för, särskilt med tanke på det tryck som vilar på migrationsverket.

Men! Om man som Ebba Busch Thor och Sofia Damm tycker, att det är förståeligt att människor flyr från flykting­läger och samtidigt är beredda att strypa möjligheterna för dem att komma till vårt land: Vart ska dessa människor på flykt ta vägen? Allt fler länder i Europa omgärdar sina gränser med barrikader och taggtråd, var finns en fristad för den som ingen vill ta emot? Hur är det med principen om alla människors lika värde? Det är i situationer som dessa som värdet i den tesen prövas. Vackra ord väger lätt när det är handling som efterfrågas. Jag blir beklämd när till och med KD, som säger sig bygga på en kristen värdegrund, tycker att regerings senaste förslag om en restriktivare migrationspolitik inte är tillräckligt.

Det svenska civilsamhället har ändå inte gett upp. Ett enormt engagemang från frivilliga och volontärer gör att människor som lyckats komma hit kan få ett någorlunda värdigt mottagande med de förutsättningar som finns. Människovärdesprincipen och humaniteten visar sig tydligare bland människor i vardagen än i de etablerade politiska sammanhangen. Den finns oberoende av om människor kallar sig kristna eller inte.

Min fundering: Vart ska människor som just nu är på väg någonstans i Europa i kyla och regn få en andningspaus, under tiden vi sitter och hämtar andan i lugn och ro i våra ombonade hem?

Den som har ett svar på den frågan får gärna ge mig det svaret.

Ingegärd Malmberg Bohlin, Aneby