Ett nytt fokus i flyktingfrågan

Vem hjälper flyktingarna? Den frågan kan läsas på två sätt. Först på det kanske mest uppenbara sättet: Vem ger hjälp till utsatta människor på flykt från krig, med sönderbombade hem, förlorade anhöriga och utblottade inkomstmöjligheter? Hjälpsamheten framsprungen ur förmåga till empati och buren av en av mänsklighetens vackraste karaktärsdrag - barmhärtighet - har redan varit stor.

Men frågan kan även läsas så här: På vilket sätt hjälper flyktingarna oss? Vem av oss har fått en djupare insyn i hur världen faktiskt ser ut genom den som står framför mig med enbart kläderna på kroppen, ett bylte med tillhörigheter och kanske en summa pengar att ta sig fram med under en livsfarlig flyktväg? Vilka av oss har fått hjälp av flyktingarna att konkret sträcka oss utanför vår bekvämlighetszon, vårt välfärdssamhälles givna ramar och förenas med människor som just nu genomlever en situation, som vid ett annat tillfälle mycket väl skulle kunna vara min?

Men det stannar inte där. Flyktingarnas närvaro i sexsiffriga tal i vårt land på kort tid utmanar samhällssystemet, samhällsandan, kreativiteten och entreprenörskapet hos oss alla i landet. Det glimmar till och skär som en hoppets blixt genom mörka moln bland ord om kris och prat om kostnader när Elisabeth Sandlund i en ledartext föreslår inrättande av en värnmoms (Dagen 4/11). Hon vänder helt på kuttingen: Vi har inte en flyktingkris, vi har en tid av investering. En värnskatt, en procent moms över hela linjen, kan ge ett fantastiskt tillskott till statskassan och vårt gemensamma samhällsprojekt. I stället för att tala om utgifter skapar vi inkomster och investerar.

Detta enkla genialiska grepp har alla förutsättningar att kunna genomföras därför att så många svenskar redan visat att de vill vara med och bidra ekonomiskt till flyktingmottagandet. De tusentals människor som just nu är utsatta måste få en tidsfrist och möjlighet att bli insatta i vårt samhälle. En värnmoms kan göra allt detta om den presenteras visionärt och i hoppets tecken. På längre sikt kan flyktingarna bli en viktig faktor för hela vårt lands utveckling, om de stannar här och blir en integrerad del av vårt samhälle. Detta är inte det första vi tänker när vi ser flyktingen, men tanken behöver komma i andra ledet efter att vi varmt och generöst tagit emot dem och omfamnat dem med vår nuvarande välfärd.

Entreprenörer som Bert Karlsson och andra borde kanske inte bara tjäna pengar på flyktingboende utan starta coachingprogram för nyanlända att dra igång småföretag. Bert Karlsson har säkert mycket erfarenhet och troligtvis en hel del pengar att själv investera i goda projekt. Vad skulle det innebära för Skara kommun som genom flyktingar från Syrien, Afghanistan och Somalia fått en starkt växande befolkning? En kommun som lever i skuggan av ett Skövde som ångar på med stark tillväxt utmed stambanan och med högskola.

Men tillväxten har nu även lagts i händerna på en mindre grannstad med minskande befolkning, en kommun med över tusen nya möjligheter hos tusen nya liv som kan levas ut om de får chansen. Bert Karlsson, du är utmanad! Och fler med dig.

Politiker, förändra lagstiftning så att det blir enklare att vara företagare och ordna egen försörjning! Förenkla processerna med validering av akademisk examen för den som tagit en sådan i utlandet. Genom detta fylls platserna som gapar tomma inom utbildning, vård och andra områden där deras kompetens passar in.

Men framför allt behöver hela samtalet om flyktingfrågan få ett nytt fokus. Det är varken konstruktivt, motiverande eller nyttigt för samhällsklimatet att det i nyhetssändning efter nyhetssändning rapporteras om ökade kostnader för flyktingmottagandet. Det är alldeles för ensidigt och gynnar främlingsfientligheten. Det är dags för oss att få höra mer om visionerna för det nya Sverige, om hur vi tar emot människor och ser dem som personer med både förmåga att ta ansvar för sina egna liv och som en tillgång för landet. Samhällsandan behöver genomsyras av positivt tänkande, idéer som skapar nytt och handlingskraft i riktning att ta vara på mängder av nya resurser.

Till sist: För att detta ska förverkligas behöver de som förlorat allt, lidit och bär trauman inom sig få alla de resurser vi har tillgång till – och kan skapa – för att helas och få hopp om ett andra liv. Här och nu!

Krister Gunnarsson,

missionär och församlingsutvecklare inom Equmeniakyrkan.