Ett annat rike och en annan sång

Johannes förkroppsligar den paradox som går som ett tema rakt igenom hela Bibeln­: döden leder t­ill livet.

Krönikor

Om den nytestamentliga boken Hebreerbrevet sa någon kyrkofader att dess ursprung är så höljt i dunkel att det bara är den helige Ande som vet vem som är författaren.

Vi behöver inte grubbla på detta, vi vet tillräckligt: att denna bok sjunger samstämmigt med de övriga böckerna i Nya testamentet. Var och en har sin ton, sin instrument, sin egenart – men de deltar i en sång som är gemensam och som bara blir fullödig om man lyssnar till den, så att säga, i stereo.

I denna sång har Johannes Döparen några korta men viktiga solopartier. Med sin kärva stil och sitt sanningspatos berörde han människor, han nådde igenom bullret och stöket i sin samtid.

Säkert behövs också i vår ”ordtrötta” tid sådana gestalter, som inte stryker medhårs utan utmanar ordningen för dagen. Som säger det nödvändiga – och inte ett ord mer.

Sett med mänskliga ögon var Johannes liv rätt misslyckat. Han levde asketiskt, unnade sig, vad vi vet, ingen bekvämlighet. Han talade i motvind, retade upp fel personer och fick plikta med sitt liv.

End of story? Nej, Johannes­ förkroppsligar den paradox som går som ett tema rakt igenom hela Bibeln: döden leder till livet. Det finns något mer, något bättre och det kommer en tid då var och en måste välja.

Att ”Guds rike är nära” betyder just det, att Guds principer, vilja, sanning och frid ständigt finns bakom hörnet.

Ja, de finns nära oss men har vi bestämt oss för att Gud är en jultomte och att ett liv med Honom innebär framgång, lycka och inre harmoni – då riskerar­ vi att missa Guds utsträckta händer och hjärta. Vi kommer att missa Honom.

Det är det allvarliga med vår tids sökande efter ”inre ro”. Johannes­ gav inte precis människor inre ro, han medförde en klar och påtaglig oro.

Men det var en oro som var god, som var av Gud, som ville få oss att lyssna bortom skvalet,­ bortom de förutsägbara låtarna­ mot Hans egen underbara musik­.

En tid kan man väl livnära sig på lättuggad ”feel good-konst”, men i längden förtvinar den själ som endast matar sig med sådant. Och, som Jesus säger: vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men får betala med sitt liv? (Matt 16:26)

Ingen av oss, inte ens en som tycker sig ha vunnit hela världen,­ kan fixa sig evigt liv. På det sättet är Donald Trump precis lika förgänglig som vi andra.

I Hebreerbrevet läser vi den gåtfulla formuleringen ”Min rättfärdige skall leva av tro”. Även Paulus använder denna formulering, som går tillbaka till den gammaltestamentlige profeten Habackuk, 2:4, där den lyder (Bibel 2000) ”troheten räddar den rättfärdiges liv”.

Grekiskan, hos Paulus och i Hebreerbrevet, skulle också kunna översättas ”den av tron rättfärdige, skall leva”. Tron på, troheten till Kristus, är det enda som leder till livet med stort l. Det är Hans musik vi ska lyssna efter, längta efter.

När som helst kan en strof, en sats komma till oss, som en doft, som en viskning från himlen. Kompositören, som också är dirigenten, längtar efter att vi stämmer in. En stämma har specialskrivits, just för oss.

Annons
Annons
Annons
Annons