Jesus visar­ vägar till fördjupad­ tro

När orden inte når fram kan berg och hav förkunna utan ord.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Jag har varit på vintersemester. Som vanligt tog jag med för många böcker. Det hade räckt med en, ”Gud är inte ett främmande namn”. Författaren heter Kristian Lundberg, poet med starkt socialt patos och med Malmö som hemstad. Hans bok kommer att följa mig länge, den är inte uttömd efter första läsningen.

Så här skriver Kristian: ”Det fanns ingenting i mitt liv som sade mig att det var möjligt att tro.” Lite längre fram skriver samme Kristian: ”Det var då jag kom till tro”. Vad som händer mellan citaten vill jag lämna åt nya läsare att upptäcka, men det handlar om ett samtalsrum där det på den kala väggen fanns ett kors och där det fanns en klok lyssnare som förstod att rätt blanda sanning och nåd.

Djupast var det ändå ett anrop som väckte tron. Ett anrop in i döden från Honom som en gång uppväckte Lasaros från det döda.

”Jesus skapar tro” lyder temat för denna söndags texter. Hur sker det i mitt liv? Precis som för Kristian spelar Ordet en stor roll, Guds ord – det som läser mig och det jag läser och begrundar.

Skapelsen är för mig en annan huvudväg till fördjupad tro. Söndagens psaltarpsalm är ett uttryck för denna allmänna uppenbarelse: ”Din rättfärdighet är som väldiga berg, din rättvisa som det djupaste hav”.

När orden inte når fram kan berg och hav förkunna utan ord.

I evangelietexten sker ett mirakel­. Jesus botar en liten pojke som är döende. Jag har aldrig sett något sådant ske. Ändå tror jag att jag varit med om mirakel.

Sådan troshjälp duggar inte så tätt, men vi ska nog våga be om att då och då få häpna inför vad Gud gör. Det kan handla om uthållighet, men lika mycket om utblottelse. Mötet med Gud som ”den väldige” skapar givetvis tro, men det kan också ske när väldigheten växlas ner till omsorg.

Just i dag är jag så tacksam att Gud i går, i tid påminde mig om något viktigt som behövde göras­ och som jag hade missat, glömt. Tack Herre, för det jag tror var din viskning från sufflörluckan.

Det som denna dag skapar tro i mig är också en dikt. Den kom i ett mejl från en poesicirkel och handlar om en liten flicka som dog i Aleppo.

Hur kan den smärtan skapa­ tro? Det är något med det bultande hjärtat hos den som skrev dikten. Att det än finns människor­ som inte låter sig förhärdas.

”Fortsätt”, så heter en sång jag lyssnade till helgen som gick. Det är fortsättarna som föder­ och ger näring åt min tro. De som vägrar ge upp och som inte sviker livet när livet sviker. Även jag vill tillhöra fortsättarna och jag ber gärna med Dag Hammarskölds ord: ”Om jag får fortsätta, låt mig få göra det; varmare, tystare, enklare, fastare.”

Allt beror ytterst på Honom som säger till lärjungen Petrus och oss alla: ”Jag har bett för dig att din tro inte skall ta slut.”

Läs fler Inför helgen-krönikor

Alla tidigare artiklar
Utredning om religion
Annons
Annons
Annons
Annons