Malin Aronsson: Bara en dag till att vara rädd

Vilken sida av gatan är säkrast att gå på mamma? frågade hon i telefonen.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Hur länge får man vara skakis? Nu har det gått fyra dagar sen det hände. Jag borde vara en av rösterna som orkar vara klok. Repar mod och gläds åt blommorna och godheten. Det ska jag. Det är bara det att jag blev så rädd. Om jag får berätta det en gång till går det kanske över. Skaket.

Jag är en ganska hönsig mamma, med en tonårsdotter som går i skolan mitt i city. Hon brukar själv säga att eleverna på hennes skola har Drottninggatan som fritidsgård. De älskar att släntra in och ut i affärer. Fönster­shoppa och använda sina julklappspengar till en kopp te. Jag kan inte hennes schema utantill. Jag har ingen aning om när hon har håltimme och när hon har lektion.

När jag nåddes av nyheten om lastbilen, gick jag själv och handlade på stormarknaden ute i förorten. Jag hade precis plockat åt mig frysta hamburgare för att premiärgrilla på verandan. Nu slöt sig rädslan som ett kallt täcke omkring mig och jag kände mig yr. Det är fascinerande hur snabbt saker händer i en vettskrämd mamma-hjärna. Jag var tvungen att släppa min korg med varor och sätta mig på en lastpall inne på stormarknadens grönsaksavdelning för att få upp hennes nummer. Hon svarade genast.

–  Jag är okej.

– Halleluja, sa jag.

Hon berättade att de hade svenska, men nu ringde allas telefoner samtidigt. Varenda mamma och pappa ville veta.

Man vill inte ha sitt barn i stan en sådan dag. Man vill att hon ska komma hem, genast. Jag satt där på stormarknaden och önskade mig en helikopter, men min dotter hade en mer realistisk lösning.

– Jag går till Kungsholms torg och får skjuts med klasskompis sa hon.

Sedan lämnade de skolan och promenerade över Norra­ banhusbron. Jag hade henne i luren.

– Det är jättekonstig stämning ute, folk springer, rapporterade hon.

Samtidigt som de korsade Fleminggatan kom ett sms i min telefon. ”Skottlossning vid Fridhemsplan”. Det är ungefär 500 meter från övergångsstället där jag visste att hon var.

– Vilken sida av gatan är säkrast att gå på mamma? frågade hon i telefonen.

Hur skulle jag veta det där jag satt bland en massa tomater i förorten?

Aldrig förr har jag kramat henne så länge, som när hon kom hem den där dagen. Och nu har jag fått berätta det här en gång till. Tack för det. Nu tror jag att jag kan gå vidare. I morgon ska jag ta till mig av alla de stora orden. Från statsministern. Kungen och alla journalisterna. Om att inte vara rädd. Att vägra anpassa sig. Jag är på riktigt glad att alla är så kloka. Det ska jag också vara. I morgon.

Läs mer om terrorattacken på Drottninggatan

Alla tidigare artiklar
Annons
Annons
Upprop mot utvisningar
Annons
Annons