Tangodans inför altaret

Inte ett enda ord om Gud. Inte ett enda ord om Jesus.

Krönikor

Vi talar om en mässa i Allhelgonakyrkan i Lund (Svenska kyrkan) med temat ”Mässa i tangostil” som sändes i Sveriges Television söndagen den 7 februari och som nu kan ses på svtplay.se. Bra musik, bra kör, bra dansare, utmärkt ung kvinnlig violinist. Men glest i bänkarna. Jag tänkte: Ska de aldrig lära sig?

Det centrala var ett par som dansade tango. Det var inte alls vulgärt. Tvärtom stiligt, värdigt (möjligen utom de sista minuterna). Uppskattningsvis mer än halva sändningstiden dansade de. Utom under predikan, instiftelseorden till nattvarden, välsignelsen etcetera.

De dansade i absolut centrum, framför altaret. Allt annat skedde på golvet nedanför altaret.

Särskilt egendomligt blev det under nattvarden. Därnere på golvet utdelade man nattvarden, där uppe framför altarringen, där dansade man tango.

Första delen av denna mässa gick helt i tangons tecken. Man läste en rad citat från Gamla testamentet som handlade om dans. Predikaren 3:3–4. Höga Visan 2:8. Andra Samuel 6:5. Med flera. Underbara ord.

När de lästes i Allhelgonakyrkan i Lund fick man intrycket att de i första hand var en påminnelse om att i judisk förkristen tradition var det okej att dansa. Men det är ju ingen nyhet. Så sent som 5 februari hade Dagen en bild på det ortodox-judiska firandet av Ester, där män i långa pajes (tinningslockar) dansar med varandra – på ett bord, bland tallrikar, glas och flaskor.

Vad är problemet? I judendomen (och även i andra religioner) dansar man till Guds ära. I Allhelgonakyrkan i Lund blir det en lovsång till tangons ära. Som ett reklaminslag för en tangokurs.

Domprosten Kerstin Hesslefors Persson har skrivit texterna till mässan. Också hennes predikan var på detta tema: ”Mässa i tango”.

I denna predikan: Inte ett enda ord om Gud. Inte ett enda ord om Jesus. Inte ett enda ord om helig Ande. Inte ett enda ord om Bibeln. Däremot en lång predikan som handlar om tangodansens förtjänster och mysterier. Prästen talar inledningsvis om att hon växte upp med den dåtida storschlagern ”Får jag bli din tangokavaljer?” Därefter talas det tango. I svärmiska ordalag.

”Den sanna livspoesin finner vi i tango… I tangon får vi lämna huvudet och gå ner i kroppen … Alla danser har i någon mån läkande kraft, men kommunikationen och famntaget är unika för tango”.

Två begrepp upprepas gång på gång, i predikan, i böner och sånger: ”levande kropp/kroppar” och ”in på veka livet”. Till exempel i den avslutande bönen: ”Gud, tack för att du är här, in på veka livet.”

Tv:s fotograf och redigerare avstår inte från att illustrera­ hur de uppfattar ”veka livet” – kråmande underliv, nakna lår, långt mera exponerade i slutet­ än i början av ”Tangomässan”. Fast just det är ju inte prästernas eller de agerandes fel.

Fel är det emellertid att många aldrig tycks lära sig. Det är inte sådant här som drar människor till Gud och Jesus. Även om det går ”på tv”.

Annons
Annons
Annons
Annons