Veckans bibelkrönika: Jesus återkomst – en storstädning av våra liv

Det är inte kronofogden som kommer – det är vår brudgum.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Söndagens texter handlar om en av det mest centrala, men ofta minst predikade sanningarna i vår tro: löftet om att Jesus ska komma tillbaka!

Varje gång som Guds Ande genom historien har regnat över sitt folk, väckt hjärtan och tänt väckelsens eld, har den här uppenbarelsen alltid gått från att vara en obskyr eskatologisk sanning i den yttersta utkanten av det kristna livet, till att bli något av det mest centrala i liv och förkunnelse.

För insikten att Jesus kommer tillbaka och att dagen för Hans ankomst närmar sig, är en kraft som förändrar hela vårt livsperspektiv och ger andliga svallvågor in i så många andra livsområden. Det är en uppenbarelse som, om den finns fast rotad i våra hjärtan, upplivar en passion för mission, ger en glädje som är frikopplad från dagsform, och en inre motivation till en livsstil som inte ligger i omloppsbana runt oss själva.

Förkunnelsen om Jesu återkomst har ofta väckt mer fruktan än glädje. Och visst, hans ankomst är kopplad till domen av den här världens synd och av äktheten i våra egna gärningar (1 Kor 3:12-13). Här ligger ett allvar som vi varken kommer ifrån eller har rätt att redigera bort.

Ändå ska tanken på Jesu återkomst mer än något annat väcka glädje och intensiv förväntan i den kristnes hjärta.

För det är inte kronofogden som kommer – det är vår brudgum!

Han som kommer är den vi älskar och lovsjunger. Han som vår själ har kär. Han som räddade oss från en evig död och klädde oss i en rättfärdighet som gör att vi kan stå frimodiga inför Honom på den dagen. Som gör att du och jag inte behöver frukta för, utan tvärtom kan 'älska Hans återkomst’ (2 Tim 4:8).

Ändå finns det inte en enda brud som inte, när hon inser att bröllopsdagen närmar sig, förbereder sig och lägger ner tid, kraft och energi på att göra sig redo, göra sig vacker. Ingen går nedför kyrkans mittgång i mysbyxor.

Brudens renhet och skönhet handlar inte bara om utseende. Hennes förberedelse och noggrannhet är hennes kärleksgåva till sin brudgum, sättet hon visar hur mycket han betyder för henne. Att hon offrat och avstått något, sagt nej till annat och till andra, för att säga ja till honom med allt hon är och allt hon har. Inte för att någon bröllopsmanual krävde det, utan utifrån en brinnande kärlek till och längtan efter honom.

När vi tappar bort Jesu återkomst blir helgelsen ett kallt krav, ett motvilligt lydande av en lagtext. Men i perspektivet av Hans ankomst blir den till en förväntansfull storstädning av våra liv, inför det som ska komma. Våren är på väg! Konungen kommer!

Och bruden säger inte 'Öh, kan du vänta ett tag’.

Hon ropar 'Kom, Herre Jesus!’ (Upp. 20:22)

 

Söndagens bibeltexter:

Domssöndagen Tema: Kristi återkomst

Gamla testamentet:Hesekiel 47:6-12

Han sa­de till mig: ”Ser du, människa?” Han förde mig till­ba­ka till strand­kan­ten. Då jag kom till­ba­ka såg jag att det växte tätt med träd längs flo­dens båda stränder. Han sa­de till mig: ”Det­ta vat­ten fly­ter ge­nom lan­det österut, strömmar ner i Jor­dan­da­len och rin­ner se­dan ut i ha­vet, så att det sal­ta vatt­net där blir friskt. Där flo­den rin­ner ut skall det vim­la av liv i vatt­net, fisk skall fin­nas i över­flöd. Där det­ta vat­ten rin­ner ut blir allt vat­ten friskt. Där flo­den rin­ner ut kan allt le­va. Fis­ka­re skall stå längs stran­den, från En-Ge­di till En Eg­la­jim skall de­ras nät lig­ga på tork. Fisk av al­la de slag skall fin­nas där, i sam­ma över­flöd som i Me­del­ha­vet. Men gölar och dam­mar skall in­te bli fris­ka, de tjänar till ut­vin­ning av salt. Längs flo­den, ut­med båda stränder­na, skall al­la slags frukt­träd växa. De­ras blad skall in­te viss­na och de­ras frukt ald­rig ta slut. Var­je månad bär de ny frukt, ty de får sitt vat­ten från hel­ge­do­men. De­ras frukt skall ge föda och de­ras blad läke­dom.”

Episteltext: 1 Korinthierbrevet 15:22-28 Lik­som al­la dör ge­nom Adam, så skall också al­la få nytt liv ge­nom Kristus. Men i tur och ord­ning: först Kristus och däref­ter, vid hans an­komst, de som tillhör ho­nom. Se­dan kom­mer slu­tet, när han överlämnar ri­ket åt Gud, fa­dern. Då har han förin­tat var­je välde och var­je makt och kraft, ty han måste härs­ka tills han har lagt al­la fi­en­der un­der si­na fötter. Den sis­te fi­en­den som förin­tas är döden, ty allt har han lagt un­der si­na fötter. När det he­ter att allt är lagt un­der ho­nom är na­tur­ligt­vis den un­dan­ta­gen som har lagt allt un­der ho­nom. Men när allt har lagts un­der ho­nom skall So­nen själv un­der­ord­na sig den som har lagt allt un­der ho­nom, så att Gud blir allt, öve­rallt.

Evangelietext: Matteusevangeliet 13:47-50 Med him­mel­ri­ket är det också som när man lägger ut ett nät i sjön och får fisk av al­la slag i det. När det är fullt drar man upp det på stran­den och sätter sig ner och sam­lar den go­da fis­ken i kor­gar och kas­tar bort den dåli­ga. Så skall det bli vid värl­dens slut. Äng­lar­na skall gå ut och skil­ja de on­da från de rättfärdi­ga och kas­ta dem i den brin­nan­de ug­nen. Där skall man gråta och skära tänder.

Psaltaren: Psalm 102:26-29

En gång la­de du jor­dens grund, och him­len är ett verk av din hand. De skall förgås, men du består, de är plagg som slits ut, du by­ter ut dem som kläder och de är bor­ta. Men du är den­sam­me, di­na år har ing­et slut. Di­na tjäna­res barn skall bo här och de­ras barn le­va tryg­ga hos dig.

 

Annons
Annons