Vad finns egentligen uppe på vinden på en medeltida kyrka? Det är inte alla som får lov att gå upp och titta, men för Jakob Lindblad är det vardag.

– Redan när jag var liten älskade jag att få gå upp i kyrktorn och upp på vindarna, medger kyrkohistorikern och museiantikvarien.

De gotländska journalister som för några dagar sedan stod utanför kyrkan och väntade på att få lyssna till genomgången av Gotlands museums projekt att inventera gamla kyrkor, verkade lite trötta. Det tyckte Jakob Lindblad, som jobbar halvtid på museet och övrig tid är lektor vid Uppsala universitet.

– Men när de fick komma upp på kyrkvinden blev de eld och lågor. Det var riktigt roligt att se, säger Jakob Lindblad, som har full förståelse för fascinationen man kan uppleva på vinden.

Han minns hur han som barn protesterade högt och ljudligt om familjen inte tog sig tid att stanna till vid en gammal kyrka som man passerade. Pappan var arkitekt och brukade oftast annars gärna ta sig en titt. Lille Jakob älskade att klättra upp i kyrktorn och krypa upp på dammiga vindar. Och nu får han göra det i arbetet.

[ Läs mer: Kyrktorn brann ner i Baltimore ]

Det är Visby stift som initierat inventeringen och genomgången av kyrkornas alla skrymslen. Syftet är att få en bättre överblick över kyrkans kulturhistoriska värde och dess arkitektur, för att sedan kunna åberopa statens hjälp när det kommer till skötsel av densamma. När stat och kyrka skildes åt beslutades nämligen att staten skulle stå för den kyrkoantikvariska ersättningen. Det riskerar annars att bli väldigt kostsamt för exempelvis en liten församling på knappt hundra medlemmar att betala för restaurering av ett tak från 1400-talet.

– Tänk också så mycket vi inte vet om våra lokala kyrkor, menar Jakob Lindblad.

– Som på södra Gotland exempelvis. Där finns en kyrka som har inrymt det som är världens äldsta bevarade kyrkorgel. Till den kyrkan kommer ibland tyska turister och forskare för att titta efter orgeln, men det står inte ett ord i kyrkan om att den nu finns att beskåda på Historiska museet. Det finns mycket i våra kyrkor som jag tror vi skulle vara stolta över om vi kände till det.

Jakob hoppas därför att inventeringen ska leda till att fler upptäcker sin lokala kyrka och dess unika historia och kultur. Han brukar själv föreläsa i olika kyrkor om just den specifika byggnaden och dess historia och då brukar intresset vara stort.

Vad är det då som är så fascinerande med en dammig kyrkvind?

– Det handlar om miljöer som inte är tänkta att beskådas. De är inte tillrättalagda eller städade – det kan ligga någonting där som legat på samma plats i 70 år eller mer. Det är dessutom rätt krävande att komma dit och ta sig runt – jag kallar det vindsdykning. Man kan behöva krypa genom någon muröppning som bröts upp på medeltiden, eller åla sig ner i något hål.

Råkar ni på några överraskningar under arbetet med att utforska kyrkorna?

– Det finns mycket skrivet om de gotländska kyrkorna, men ändå finns det saker kvar att upptäcka, det är det som är så intressant. Det kan vara ett handavtryck i putsen till exempel, eller upptäckten att han som la takstolarna på 1300-talet måste ha varit vänsterhänt. Och att se de välvda taken uppifrån – det är oerhört fascinerande, det blir som ett böljande hav.

[ Läs mer: Göteborgs högst belägna tupp åter på plats ]

---

Kyrkoantikvarisk ersättning

• På många orter är kyrkan den äldsta byggnaden, och tillsammans med kyrkogården utgör den en sammanhållande symbol för kontinuiteten i samhället.
• Kyrkornas kulturhistoriska värden ska bevaras, vilket gör att det ställs höga kvalitetskrav på reparationer och vård.
• När Svenska kyrkan och staten skildes åt 2000 beslöts att kyrkan ska få ersättning för vården av “Sveriges största sammanhållna kulturarv”.

---