Rätt analys men fel behandling när Hjortkjær skriver om ungas ohälsa

Titel: Otillräcklig – varför vår tids moral skapar psykisk ohälsa hos unga.

Författare: Christian Hjortkjær.

Förlag: Libris (128 sidor).

Genre: Psykologi.

Jag har många gånger fått höra att jag kan bli vad som helst, bara jag vill det. Till synes frihet och uppmuntran, men i slutändan läggs ansvaret för mitt livs misslyckanden helt på mig.

I boken Otillräcklig analyserar Christian Hjortkjær, fil. dr, de känslor av att inte räcka till han mött hos unga i sina föreläsningar och i samhället i stort. Hjortkjær menar att känslorna grundar sig i samhällets rörelse från att styras av förbud och gränser till att styras av påbud och ideal. Han noterar att det hör till idealens natur att de är ouppnåeliga, och detta skapar därför stress och otillräcklighet när det finns en förväntan att nå dem.

Igenkänningsfaktorn är stor – pressen att lyckas akademiskt, socialt och ekonomiskt märks av. En styrka i boken är den nyanserade jämförelsen mellan förbuds- och påbudssamhället; de är annorlunda men inte nödvändigtvis bättre eller sämre.

Jag kan inte annat än att instämma i Hjortkjærs samhällsanalys, men när han i bokens avslutning ger ett förslag på hur påbudssamhället kan hanteras ställer jag mig frågande. Han uppmanar alla att fråga sig ”vem är du?”. Hjortkjær hävdar att när motivationen att sträva efter ideal kommer inifrån, blir otillräckligheten lättare att bära. Enligt mig kvarstår fokuset på jaget och vad jag måste göra. Det är fortfarande mitt uppdrag att bygga mitt eget Babels torn för att kunna närma mig Gud. Kanske vore det mer befriande att få inse sin begränsning, att vi inte kan bli vad som helst, och därmed se behovet av Gud?

[ Lennarth Hambre: Att fyllas till brädden av ångest önskar jag inte någon ]