Joakim Hagerius: Nödvändigt med statsstöd även till samfund med avvikande åsikter

Regeringen har ändrat sig och ger Jehovas vittnen rätt att söka statsbidrag. Detta efter att ärendet varit upp i Högsta förvaltningsdomstolen tre gånger sedan 2007 – och Jehovas vittnen fått rätt varje gång.

Genom regeringens nya beslut hamnar frågan om vilka trossamfund som bör få stöd av det gemensamma åter i blickfånget. I dagarna gick också remisstiden ut för Demokrativillkorsutredningen (SOU 2019:35) som omfattar hela civilsamhället – all form av stöd som staten ger och på vilken grund det ska ske.

När det gäller stödet till trossamfund bör det sättas i samma sammanhang som andra statliga stöd: presstöd och partistöd. Dessa finns för att stödja blod­omloppet i samhället: fri press, lokal demokrati och religionsfrihet. Man kan ha legitima invändningar om Jehovas vittnens motstånd mot blodtransfusioner som varit skäl till att tidigare neka bidrag. Men det är också viktigt att påminna sig om att samma vittnen förföljdes och skickades till koncentrationsläger för att de vägrade underordna sig det nazistiska partiet och Hitler som ledare. Deras tro och religiösa övertygelse gjorde det omöjligt med "Hitlerhälsning".

Läs mer Jehovas vittnen får rätt till statsbidrag – efter tolv år

Historien visar att det är nödvändigt för ett samhälle med oberoende samfund, att inte stödet från staten villkoras så att det likriktar och bygger ett alltför homogent samhälle. Det räcker inte med fri press och lokal demokrati.

Stödet till trossamfund är i sammanhanget blygsamt och har dessutom legat på samma nivå under flera år. Presstödet är mer än fem gånger större. Bara Stockholmstidningen Svenska Dagbladet tar ensam emot 40 miljoner kronor i statligt stöd varje år. Det är nästan hälften av det som tilldelas samtliga trossamfund.

I argumentationen för stöd till trossamfund är det lätt att framhålla samhällsnyttan. Det diakonala arbetet som sker har ett stort monetärt värde för staten. Men det är likväl för vad trossamfunden är, inte för vad de gör, som de får stöd. Det är en viktig rågång. Att fira gudstjänst är centralt för trossamfund: Det handlar om identitet – om vem man är. En kristen församlings tillbedjan och bibelstudium är kraftkällan till samhällsnyttan, som blir en positiv och oundviklig bieffekt.

Stora samfund som frikyrkorna och Katolska kyrkan behöver inte stödet för sin överlevnad. Men i ett demokratiskt samhälle har stora oberoende aktörer alltid ett ansvar för minoriter med små förutsättningar, vare sig det gäller press, politik eller trosliv.

För att bevara det livsviktiga oberoendet, både för sin egen och för samhällets skull, är det nödvändigt att trossamfund och församlingsrörelser inte gör sig beroende av statligt stöd. Politiska partier är ingen säker garanti för frihet. Där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem, säger Jesus. Om staten får en lika central plats i gemenskapen är det början till slutet.

Läs mer Vad är Jehovas vittnen?