Joakim Hagerius: Kyrkan på torget kan lära av Gandhi

Hur ska den kristna kyrkan vara en missionsrörelse av i dag?

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Innanför den gamla ringmuren i Visby hörs anföranden, samtal och debatter från varje öppet fönster. Almedalsveckan är det offentliga torget, i koncentrat. Och där finns kyrkans röst närvarande som en naturlig del, på egna scener och igenom medverkan i andras evenemang. Det är vackert att se. Almedalsveckan är en unik och otvungen demokratisk mötesplats. Och likväl, efter ett par dagar i ett ständigt brus av röster infinner sig en mättnad. Ord, samtal, debatter, rapporter, forskning: Allt detta är viktiga redskap för kyrkan på torget, men det är inte nog.

Hur ska den kristna kyrkan vara en missionsrörelse av i dag? Det är temat för en serie ledartexter under sommarveckorna i Dagen. Som utgångspunkt för reflektionerna finns det första mötet mellan den metodistiske missionären Stanley Jones och den tidige Mahatma Gandhi.

Mötet sker när Gandhi befinner sig i begynnelsen av sitt livsverk i Indien. Vid detta tillfälle finns inte de kontroverser och konflikter som senare skulle komma att uppstå. Stanley Jones skriver: ”Han befann sig icke på defensiven och jag icke på offensiven. Det var enkelt, naturligt och otvunget.”

Varför utgå från en händelse som utspelar sig på tidigt 1900-tal? När kyrkan ska orientera sig i en ny tid gör hon klokt i att påminna sig om sin egen historia. Inte mycket är nytt under solen. Hur tänkte hon? Hur gjorde hon? Vilka lärdomar finns att dra? Och särskilt spännande är det med missionshistorien: I den möter vi pionjärerna, de som var bärare av kristen tro till nya och okända kulturer. I Stanley Jones möter vi innovatören som inte önskade etablera en västerländsk kyrka i Indien. Han ville i stället se en indisk kyrka växa fram i Indien.

År 1917 meddelar den brittiska regeringen att de vill se en gradvis utveckling av självstyre i Indien. Det blev startskottet till den nationella revolutionen som skulle leda fram till ett oberoende 1947. Under denna period verkade Stanley Jones: I framväxandet av en ny nationalism: kulturellt, politiskt och ekonomiskt. Och en förutsättning för att över huvud taget bli tagen på allvar och upplevas som relevant av det indiska folket var att han som missionär stod på folkets sida.

Det är mot denna bakgrund som Jones ställer sin fråga till Gandhi:

”Hur kan vi naturalisera kristendomen i Indien, inte som en främmande sak, identisk med ett utländskt folk, utan som en del av Indiens nationella liv och stärka dess makt och höja Indien? Vad skulle Ni som Indiens hinduledare råda mig, en kristen, att göra för att det måtte bli möjligt?”

I själva frågeställningen finns ett budskap. Stanley Jones drevs av övertygelsen att hans budskap som kristen missionär inte bara gällde individer, utan också nationer och samhällen. Han menade att i det Guds rike som Jesus förkunnade erbjuds både en försoning för individer i förhållande till Gud, men också i förhållande till varandra. Och just därför, menade Jones, fanns en möjlighet för kyrkan att också tala i ekonomiska, sociala och politiska frågor. Om kyrkan dessutom kunde förmå sig att tala med en mun i dessa frågor, så skulle det öka hennes möjlighet att influera det offentliga livet: Nationen och samhället. Därför blev Stanley Jones missionsteologi med nödvändighet ekumenisk.

I frågan till Gandhi finns ytterligare en lärdom. Det kan nästan tyckas banalt och självklart, men är värt en påminnelse.

Som missionär ställer Stanley Jones frågor. Han är nyfiken. Vill veta. Behöver perspektiv och förståelse för att kunna verka i en ny tid och kultur.

Stanley Jones beskriver hur Gandhi satt i en bädd, omgiven av papper och hälsade med ett ”vinnande och smittsamt leende”, när han ställde sin raka fråga. Och med samma rättframhet svarade Gandhi med fyra råd till den missionerande kyrkan. Till svaren på frågan vad det finns att lära för en kyrka på torget återkommer vi i sommar.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Val 2018
Skogsbränderna
Annons
Annons