Joel Halldorf: #metoo visar att samtycke inte räcker

Också den moraliska frågan ”vad är gott?” måste ställas.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

I våg efter våg slår #metoo-rörelsen in över det svenska samhället. Raden av upprop visar att problemen inte bara beror på enskilda individer, utan handlar om strukturer.

I Sverige berömmer vi oss gärna av vår feminism, men under ytan finns uppenbarligen ett utbrett sexuellt våld mot kvinnor – maktmissbruk omgärdat av tystnadskultur. Man påminns om apostelns ord: munnens bekännelse och hjärtats tro går inte alltid i takt. Frågan allt fler nu ställer sig är om #metoo-rörelsen är så kraftfull att dessa djupstrukturer kommer förändras.

Svaret beror på hur djupt vi lyckas gå i de moraliska samtal som denna rörelse väcker. Hittills har #metoo-rörelsen hämtat språk från feministisk maktanalys, och visat hur sexuella trakasserier är ett uttryck för (främst) mäns makt över kvinnor.

Men för att åstadkomma förändring räcker det inte att tala om missbruk och gränser. För att ersätta gamla idéer om sex krävs nya, positiva visioner.

Därför är det nödvändigt att gå vidare från samtalen om gränser, till att diskutera moraliskt bra sex.

Just ordkombinationen ”moraliskt bra sex” hör knappast till de vanliga i svensk offentlighet, men det intressanta – och radikala – med #metoo-rörelsen är att den, åtminstone underförstått, ställer denna fråga. Därmed kolliderar denna rörelse med den sexuella revolutionens ideal.

1960-talets revolution var ett uppror mot traditionell normbildning kring sex. Man betonade sexuell frihet och njutning: Sex skulle avmystifieras, och paketerades om till en rekreationell aktivitet. Vuxna människor behövde inga moralkakor, utan kunde ägna sig åt sex i rent njutningssyfte. Man skulle pröva och utforska – och ve den som talade om sex i termer av rätt och fel.

#metoo har avslöjat att detta inte stämmer med hur vi erfar och intuitivt förstår sex.

Sexuella övergrepp är allvarliga för att sex är en allvarlig sak. Därför blir vi mer upprörda om vi hör att en man grabbat tag i en kvinnas bröst eller skrev, än om vi hör om en knuff i en krogkö.

Det handlar inte om graden av våld, utan om att sexuella övergrepp innebär att man kliver över en annan sorts gräns hos människan, och våldför sig på något intimt och djupt personligt hos henne.

Här framträder en annan bild av sex än den sexuella revolutionens. En bild där det blir tydligt att sex inte bara har med kropp, njutning och personligt självförverkligande att göra, utan också med själen och den man möter i akten.

I kölvattnet av #metoo pågår nu försök att skapa ett nytt normsystem kring sex. Här är samtycke en hörnsten. I både lagstiftning och fostran ligger betoningen på att man måste försäkra sig om motpartens samtycke. Det är givetvis bra – men räcker det?

Vad metoo-rörelsen visat är snarare att sexuella relationer har en komplexitet som inte enkelt kan lösas av samtycke. Samtycke är nödvändigt men inte tillräckligt för moraliskt sex, som teologen Elizabeth Bruenig konstaterar i Washington Post (9/11). Det är svårt för en timanställd att säga nej till en chef, eller för en aspirerande författare att avspisa en viktig redaktör, eftersom dessa har makt att ge henne något annat som hon vill ha – en fast anställning eller ett bokkontrakt. Sex rymmer maktdimensioner som samtycke inte ensamt löser.

Hur kan diskussionen då fördjupas? Den första frågan i varje moralisk diskussion är inte ”var går gränsen?”, utan: ”vad är gott?” En samtyckeslag definierar gränsen, men inte vad som är bra sex.

De flesta borde kunna enas om att bra sex kräver att den ena parten inte utnyttjar sin makt eller den andres utsatthet för att tillskansa sig det man vill ha. Det betyder att man inte bara agerar utifrån vad man själv vill ha, utan ställer sig frågan om vad den andre behöver. Men hur vet man det? Till att börja med kräver det att man vet något om den personen, så att man kan ta ansvar också för den personens val. Denna typ av ideal, där det sexuella mötet går hand i hand med gemenskap och närhet på andra plan, får naturligtvis följder för vilka sexuella beteenden och normer vi vill premiera.

Den fulla vidden av frågorna om makt och sex är så subtila att ingen lagstiftning i världen rår på dem. Om #metoo-rörelsen ska leda till djupgående förändringar krävs därför att vi, bortom juridiken, också för moraliska samtal – även om det, i en postkristen tid, är oklart var vi ska föra dem, med vilket språk, och vilka röster som kan fungera som vägledande i dem.

Läs det senaste om #metoo

Alla tidigare artiklar
Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Annons
Annons
Annons
Annons