Carin Dernulf.

Förmågan att känna vrede har Gud utrustat oss med. Den ger oss kraft att reagera på orättvisor.

Carin Dernulf
Helgkrönikör

Bibelkrönikan: Balansen mellan vrede och försoning

Carin Dernulf skriver utifrån söndagens bibeltexter.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Mitt i sommar och semestertider handlar söndagens evangelietext om vrede. Kanske kan det kännas lite magstarkt, eller så är det just det här vi behöver stanna upp vid där vi sitter i våra husvagnar och sommarstugor. För semestern innebär som bekant inte bara frid och fröjd. Inte sällan är det just då, när vi har tid tillsammans, som det där som sopats under mattan kommer upp till ytan. Temat för den här söndagen är efterföljelse och Jesu ord till alla som vill följa honom är minst sagt radikala.

Som vi vet från evangelierna kunde de skriftlärda och fariséerna lagen till punkt och pricka och var noga med att följa den. Och på utsidan såg det nog väldigt bra och prydligt ut. I dagens evangelietext refererar Jesus till Mose lag som säger: Du skall icke dräpa. Men Jesus tar det en nivå till och säger: Den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom. Det handlar inte om att pliktskyldigt hålla lagen. Hans uppmaning är mycket mer radikal. Det handlar om våra hjärtan. Det är ju där det börjar.

Men vad är det egentligen Jesus vill säga? Ska man som Jesu efterföljare alltid vara fridsam och mild och aldrig bli arg? Men det är inte det som det handlar om. Bibelns Gud är en Gud som visar starka känslor och som Guds avbilder har också vi fått denna förmåga. En Gud som inte blir vred inför allt lidande vore ett hån när världen ser ut som den gör. Guds vrede är egentligen ett uttryck för omsorg.

Vår förmåga att känna vrede är alltså något Gud utrustat oss med. Den ger oss kraft att reagera på orättvisor och beskydda både oss själva och andra. Men det finns en skillnad mellan Guds vrede och vår vrede. Guds vrede är i grunden alltid ett uttryck för kärlek. Men handen på hjärtat så är det inte alltid fallet med vår vrede. Mycket av vår vrede är nog mer självisk än kärleksfull. Och det är denna vrede som Jesus talar om i dagens text.

Hur vi hanterar det här med vrede kan se olika ut, men det finns två förrädiska diken. Det ena diket är den fromma förträngningen där människor trycker ner sina känslor och på så sätt skadar sin förmåga till äkta relationer med sig själv, Gud och andra.

Den snällhetskultur som man tror är kärleksfull leder i stället till kärlekens motsats. Det andra diket handlar om att agera ut varje känsla man får vilket gör att man handlar på ett sätt som man efteråt får svårt att försvara både för sig själv och andra. Båda fallen innebär konflikt med andra människor.

Men Jesus säger i texten: Om du bär fram din offergåva och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med din broder. Vi uppmanas att söka försoning med vår nästa. Hans ord påminner oss om att försoningen är ett kretslopp. Att det inte går att leva försonad med Gud men samtidigt leva i oförsonlighet med en annan människa. Och i dagens text uppmanas vi att skynda oss att komma överens med vår motpart.

Att inte konservera vreden och lagra den. Den blir inte bättre med åren så att säga. Tvärtom. Och det finns något viktigt i att söka försoning när såren fortfarande är färska. Innan bitterheten har gjort dem inflammerade och svårläkta. Jag vet att det inte alltid är lätt. Och det är inte säkert att vår motpart vill försoning, men Paulus uppmanar oss i Romarbrevet att hålla fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på oss. Vi får göra det vi kan. Mer kan vi inte göra.

Oavsett hur vår situation ser ut så är vi inte ensamma. Vi får komma med allt det vi är och har till den Gud som vill hjälpa, stödja och forma oss till sin likhet. Den Gud om vilken det står: Barmhärtig och nådig är Herren, sen till vrede och rik på kärlek.


 

Söndagens bibeltexter:

Gamla testamentet: 3 Moseboken 19:1f

Her­ren ta­la­de till Mo­se: Säg till Is­ra­els he­la me­nig­het: Ni skall va­ra he­li­ga, ty jag, Her­ren, er Gud, är he­lig.

3 Moseboken 19:13-18

Du skall in­te till­tvinga dig något av din nästa el­ler beröva ho­nom något. Du skall in­te hålla in­ne ar­be­ta­rens lön över nat­ten. Du skall in­te förban­na en döv och in­te lägga något i vägen för en blind så att han fal­ler; du skall fruk­ta din Gud. Jag är Her­ren. Ni skall in­te hand­la orätt när ni dömer. Du skall var­ken gyn­na den fat­ti­ge el­ler ta par­ti för den ri­ke. Rätt­vist skall du döma din lands­man. Du skall in­te gå med förtal bland di­na bröder, och du skall in­te stå din nästa ef­ter li­vet. Jag är Her­ren. Du skall in­te bära agg mot din lands­man ut­an tillrätta­vi­sa ho­nom, så att du in­te för hans skull drar skuld över dig. Du skall in­te ta hämnd och in­te hy­sa vre­de mot någon i ditt folk, ut­an du skall äls­ka din nästa som dig själv. Jag är Her­ren.

Episteltext: 1 Petrusbrevet 1:13-16

Var därför be­red­da att bry­ta upp, och håll er vak­na. Sätt allt ert hopp till den nåd som kom­mer er till del när Je­sus Kristus up­pen­ba­ras. Ni är lyd­na­dens barn, låt er in­te sty­ras av de begär som behärs­ka­de er me­dan ni ännu var okun­ni­ga. Lev ett allti­ge­nom he­ligt liv, lik­som han som har kal­lat er är he­lig. Det står ju skri­vet: Ni skall va­ra he­li­ga, ty jag är he­lig.

Evangelietext: Matteusevangeliet 5:20-26

Jag säger er att om in­te er rättfärdig­het över­träffar de skriftlärdas och fa­ri­se­er­nas, så kom­mer ni in­te in i him­mel­ri­ket. Ni har hört att det blev sagt till fäder­na: Du skall in­te dräpa; den som dräper undgår in­te sin dom. Men jag säger er: den som blir vred på sin bro­der undgår in­te sin dom, och den som okvädar sin bro­der undgår in­te att ställas inför rådet, och den som förban­nar ho­nom undgår in­te hel­ve­tets eld. Om du bär fram din gåva till of­fe­ral­ta­ret och där kom­mer ihåg att din bro­der har något otalt med dig, så låt din gåva lig­ga framför al­ta­ret och gå först och förso­na dig med ho­nom; kom se­dan till­ba­ka och bär fram din gåva. Skyn­da dig att kom­ma öve­rens med din mot­part me­dan ni ännu är på väg, så att han in­te överlämnar dig åt do­ma­ren och do­ma­ren lämnar dig åt vak­ten och du sätts i fäng­el­se. San­ner­li­gen, du slip­per in­te ut förrän du har be­talt till sista öret.

Psaltaren: Psalm 15

En psalm av Da­vid. Her­re, vem får gästa ditt tält? Vem får bo på ditt he­li­ga berg? Den som le­ver oförvit­ligt och gör det rätta och är sann i tal och tan­ke. Den som in­te går med förtal, in­te vållar sin nästa ska­da och in­te smädar sin gran­ne. Den som förak­tar den förkast­li­ge men ärar dem som fruk­tar Her­ren. Den som håller sin ed fast det står ho­nom dyrt. Den som in­te ger lån mot ränta och in­te kan mu­tas att fälla en oskyl­dig. Den som hand­lar så står all­tid trygg.

Annons
Annons