Det stora bibeläventyret i ett spännande Jerusalem

Hur reser man bäst i Israel som familj? Dagen-journalisten Malin Aronsson tog med sig maken och de tre barnen och drog till Tel Aviv och Jerusalem.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

– Berätta igen nu, vad var det vi skulle göra idag?

Min åttaåring tittar uppfodrande på mig där hon sitter på sätet bredvid. Vi har precis klivit på en buss som ska ta oss från Tel Aviv, till Jerusalem.

Det är höstlov och vi landade i Israel för några dagar sedan. Än så länge har vi bara upplevt det moderna Tel Aviv. Vi älskar det. Här finns något för alla i vår familj. Stränder för lata föräldrar, roliga secondhandbutiker för fjortonåringen, Carmel Market där tolvåringen drömmer om fejkade märkeskläder, utegymmet vid havet som åttaåringen använder som lekplats, god hummus, vackra cykelbanor och vågor att kasta sig i. Men i dag har vi alltså packat ryggsäckarna för en heldag i staden där så många av berättelserna från barnens söndagsskola utspelat sig.

Vi har i förväg lyckats boka en svensk guide, och hon har gjort upp ett schema.

– Först ska vi titta på Davids grav, säger jag som svar på åttaåringens fråga. Du vet han som besegrade Goljat. Sedan ska vi besöka trädgården där Jesus satt innan han dog. Den där stunden när han var så rädd, och när lärjungarna ändå somnade?

Åttaåringen nickar allvarligt och tittar ut genom fönstret.

Turen med den lokala bussen mellan Tel Aviv och Jerusalem går snabbt. Och redan när vi kör in i staden, blir det tydligt att vi landat på en plats helt olik Tel Aviv. Vid vartenda övergångställe står det män i långa svarta rockar och stora hattar.

– Ser ni deras frisyrer? säger jag och nickar mot ett gäng pojkar i tioårsåldern som passerar nedanför bussfönstret.

Pojkarnas nackar är kort snaggade, men på sidorna har de sparat långa, lockiga polisonger.

– Varför har de så där? frågar vår tolvårige son.

Jag har faktiskt inget bra svar.

Frågan om polisongerna blir den första som vår svenska guide får reda ut när hon tagit emot oss vid Jaffaporten, en av ingångarna vid muren till den gamla staden i Jerusalem.

– Vi som är judar tolkar våra skrifter så att pojkar och män inte ska klippa håret på sidorna. Själva korkskruvarna är mest en trend, säger hon.

Sedan börjar vår vandring uppåt Mount Zion, mot monumentet för Davids grav.

Detta med att de flesta i staden Jerusalem är judar eller muslimer, och inte kristna, förbryllar våra äldre barn. Hur kan det vara så i en stad som var så viktig för Jesus? Medan vi promenerar pratar vi om att Jesus också var jude. Från början alltså. Och ja, sedan också. Det är svårt att förklara det där på ett bra sätt, märker jag. Sedan får min man och son ta på sig varsin liten kippa, för att träda in i det grottliknande rummet där kistan till minne av David finns.

Nästa stopp på vår tur är Hiskias tunnel. En 500 meter lång, smal gång i berg, som höggs ut på 700-talet före Kristus. Det är en lagom, läskig utmaning att vandra hukade i en halvtimme med enbart ljuset från våra mobiltelefoner. Guiden försöker väcka vår nyfikenhet kring hur kung Hiskias fiender försökte ta sig in genom tunnlarna, men när vi kommer ut är vi nog mer tagna av klaustrofobi än av själva historien.

– Nu vill jag se kullarna. Kan vi inte gå till stället där han dog? Säger tolvåringen.

Vår guide lovar att vi är på väg dit. Men först måste vi besöka Västra muren (även kallad, Klagomuren) och Getsemane trädgård. En enda dag i Jerusalem är egentligen för lite. Men vi köper lite dyra nötter i ett turist-stånd, dricker rejält med vatten och raskar på.

I Getsemane stannar vi en stund. Jag har aldrig varit i Jerusalem förut, och jag önskar att jag hade haft mer tid, just här. Här finns faktiskt en bit trädgård kvar. Kanske satt Jesus under precis ett sådant här träd, tänker jag där jag står. Kanske var det här han svettades blod.

– Nu följer vi Jesus väg mot korset, säger guiden.

Vi tar oss upp för backarna från Getsemane och in genom stadsportarna igen. Sedan börjar vi vandringen på den kullerstensbelagda gatan som heter Via Dolorosa

– Det betyder Smärtornas väg, förklarar guiden för barnen.

Via Dolorosa kantas av små turistbutiker och kiosker där man köpa färskpressad granatäppeljuice. I en av butikerna ställer man ut törnekronor, som fjortonåringen provar att sätta på sig.

Vår guide gör hela tiden stopp efter vägen, och nu lyssnar barnen uppmärksamt. Allvaret kring berättelsen längs den här gatan sänker sig över hela familjen. Det är speciellt att få gå här tillsammans.

– Ungefär här sägs det att Jesus snubblade, berättar guiden.

När vi till slut kommer fram till platsen där man tror att Golgata låg, blir tolvåringen aningens besviken. Där står ytterligare en kyrka.

– Jag trodde det skulle vara kullar, säger han.

Guiden förklarar att Den heliga gravens kyrka är byggd över det som man tror var Golgata. Sedan går vi in. Kyrkan är packad av turister och pilgrimer och en brysk kyrkvaktmästare föser oss åt sidan för att ge plats åt någon slags ceremoni som just ska äga rum. Sedan stämmer några munkar upp i sång och några andra kommer tågande med rökelse.

Vår åttaåring tycker att det är lagom att gå nu, men de två äldsta barnen är fast beslutna att tränga sig fram till den plats där man menar att korset stod. De köar i tjugo minuter och just när den fjortonåriga dottern är framme vid altaret blir hon stoppad av en ortodox jude som pekar på hennes strumpbyxben och skakar på huvudet. Hon är tydligen inte tillräckligt anständigt klädd. Den judiske mannen ser uppriktigt ledsen ut. Han plockar han fram en stor chokladkaka och ger vår dotter, som plåster på såren. Dottern ler och rycker på axlarna.

– Det där var fint. Han följde både sin religion och sin egen moral, säger hon när hon kommer tillbaka till oss.

Vår son däremot, får komma fram till altaret, krypa under det och kyssa marken av Golgata.

– Det är coolt om det verkligen var här det var, säger han. Men ändå lite tråkigt att de har byggt kyrkor över allting. Det blir så inramat.

Innan vi åker tillbaka till Tel Aviv den kvällen äter vi middag vid den myllrande, judiska marknaden. Vi är alla överens om att det kommer att ta ett tag att smälta det vi upplevt. Vår åttaåring är trött i benen. Jag frågar vad hon tyckte var bäst under dagen. Då plockar hon fram sin mobiltelefon och visar den enda bilden hon tagit i den heliga staden. Den föreställer en röd liten kattunge utanför Hiskias tunnel.

Familjen Aronssons israeltips

Res på hösten, innan november, eller i maj, när det blir varmt igen

Se till att få några dagar i Tel Aviv. Här får du både stad med ett roligt utbud, och härliga bad med möjlighet till vågsurfning.

Stanna två dagar i Jerusalem – En dag är för lite.

Hiskias tunnel – Är faktiskt spännande. Ta med vattentäta skor, eftersom du stundtals måste vada i vatten ända upp till knäna.

Se till att få en guide som är villig att berätta om Jerusalems och Israels historia ur flera perspektiv. Annars finns risken att du får en skev bild.

Var beredd på att det är mycket folk på varje minnesvärd plats.

Annons
Annons
Annons
Annons