Livsstil

Döde kyrkoherden som vägrar ruttna

Finländske kyrkoherden Nikolaus Rungius proklamerade för 400 år sedan att om de ord han predikade var sanna skulle hans kropp inte förruttna. Och det har den ännu inte gjort. Hans bevarade lik lockar tusentals besökare varje år.

KEMINMAA/FINLAND. St Mikaels kyrka i det lilla samhället Keminmaa hör till norra Finlands största turistattraktioner. Varje år lockas runt 5 000 förundrade människor hit för att se den bevarade kroppen av den lutherske kyrkoherden Nikolaus Rungius som dog för nära fyra sekler sedan.
Den mumifierade kroppen ligger nedsänkt under golvet i kyrkans kor. Liket ligger på rygg i en kista med glaslock. Huvudet är lite på sned. Kroppen är förtorkad. Händer och fötter, tår och fingrar, naglar och hårstrån på huvudet - det mesta av kroppen är förvånansvärt väl bevarat. Rungius mest välkända uttalande citeras i samband med visningar av kvarlevan.
- I en av sina predikningar sa han, "om mina ord från predikstolen inte är sanna, skall min kropp förruttna, men om de är sanna skall den inte förruttna", berättar guiden Minna för Dagen som är på besök en solig sensommardag.

Nikolaus Rungius beskrivs som djupt troende och med en stark övertygelse om Bibelns tillförlitlighet. Han var kyrkoherde i församlingen under det trettioåriga kriget. Kyrkan som Rungius ligger i är byggd av natursten med tidstypisk medeltida finländsk kyrkoarkitektur. Väggar och tak är illustrerade med kända bibelberättelser. Eftersom predikan hölls på latin kunde vanliga människor inte förstå budskapet; målningarna skulle därför ge gudstjänstbesökare grundläggande bibelundervisning.
När Rungius dog år 1629 begravdes han enligt tidens sed under kyrkans golv. 1704 grävdes han upp och det visade sig att kistan hade murknat - men inte kroppen. Därefter har kistan fått bytas ut många gånger. Sedan ett antal år tillbaka ligger Rungius i en tätt sluten kista och visas upp för allmän beskådan. Dock tillåter inte Rungius ättlingar att han fotograferas.

Nikolaus Rungius har undersökts vid ett antal tillfällen och experter har inte funnit något spår av behandlingar som skulle kunna stävja förmultning. Man konstaterar att kroppen är naturligt mumifierad, enligt Minna.
- En tänkbar förklaring är att jorden under och runtomkring kyrkan, som är rik på sand, skulle ha släppt igenom syre så att kroppen därigenom kunnat torka.
Något tydligt svar på varför kistorna förmultnat men inte kroppen ges inte.
Minna tillägger dock att flera andra kroppar som också begravts under kyrkan har bevarats på liknande sätt. Det rör sig om flera uppsatta personer inom kyrkan.
- De får ligga kvar i sina gravar. Skälet till varför Rungius visas upp är för vad han sa, förklarar hon.
Jag lägger märke till och påpekar att Rungius inte tycks ha varit särskilt lång. Minna ler.
- Han är drygt 170 centimeter. När han levde var han en högrest man och längre än de flesta människorna i trakten.
Den ståtliga Rungius har till och med kallats jätten med det blonda håret.
Om Rungius bevarade kropp är ett mirakel eller inte kan man låta vara osagt; han väcker hur som helst stor fascination hos de tusentals människor som han drar till kyrkan sekler efter sin död. På väg ut ur kyrkan är det nästan så att man hör en leende Rungius stilla viska i bakgrunden; vad var det jag sa?
Fakta: St Mikaels kyrka

 Keminmaa församlings Gamla kyrka stod klar 1521.

 Församlingen grundades redan på 1300-talet.

 Helgonbilderna på väggarna, dopfunden och vigvattenkärlet är från katolsk tid.

 Takmålningarna, som illustrerar Kristi passionshistoria, är original och målades på 1650-talet.
Fler artiklar för dig