Femton år med samtal och fika i bussmissionen

Värnamo. De möter svenskar som aldrig har hört talas om Jesus. Och de hjälper kristna att berätta om sin tro på Jesus för första gången i sitt liv. Nu fyller Bussmissionen 15 år.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

– När folket inte kommer till kyrkan så kommer vi till dem. Med den här bussen når vi längre, säger Ove Jonsson.

Han och hustrun Agneta har liksom blivit synonyma med Cafébussen som rullar genom Sverige. I dag har de gjort ett stopp i Värnamo på sin julturné, de bjuder på kaffe och pepparkakor och har bussen fullastad med kristen litteratur och musik.

– Vi känner att bussen är en träningsplats också, som kan hjälpa kristna att komma ut, säger Ove Jonsson.

För Cafébussen rullar till kyrkor som ber om hjälp, och volontärer från församlingarna ställer upp med både kaffe och bröd – och inte sällan sitt allra första vittnesbörd.

– Och det är något alldeles fantastiskt att få vara med om, att någon säger ”jag har aldrig berättat om min tro förut, men nu kände jag att det bar”!

Vi sitter i soffan längst bak i bussen och samtalar, precis som man brukar, och den här gången är också Simon Manfredsson och Mikael Bringestam på plats, kassör och ordförande i föreningen Bussmissionen som fyller 15 år nästa år.

– Man märker att folk verkligen vill höra om Jesus. När vi har varit ute på stan här i Värnamo och stått utanför Harrys på fredagskvällarna så frågar de varför vi inte har kommit ut förut. Frågorna finns, men svaren är instängda i kyrkan, säger Simon.

– Och ungdomarna vill ha det äkta! säger Ove. De kan fråga mig, är du kristen? Är du det på riktigt? De är raka och de vill ha det som är på riktigt.

Ove är anställd av Bussmissionen sedan starten för 15 år sedan, men livet på rull började redan 1995 för Ove och Agneta, när Ove ”köpte första bussen i tro”. De provade på bussmission första gången med skarpt läge, en midsommarafton 1997 i Leksand.

– Då hade vi jobbat flera år i Pingstförsamlingen i Falun. Pingstförsamlingarna i Dalarna hade en tradition att ha tältmöten i Rättvik vid midsommar. Men den här gången bad vi att få en plats med vår gamla buss mitt i Leksand, berättar Agneta.

Reaktionen var omedelbar: ”Från vilken kyrka kommer ni?”

– Varför tror ni att vi kommer från en kyrka, undrade jag. ”Jo det finns ingen annan än kyrkorna som bjuder på gratis kaffe”.

Och i nästa andetag kom reaktionen: ”Äntligen kommer ni! Vi har väntat på er!”

– Vi hade jobbat i församlingstjänst i 20 år då och kände bara att nu får det vara slut på det. Nu måste vi utanför kyrkan, säger Agneta.

Så har det också blivit. Sedan föreningen Bussmissionen startades 2003 och den nya bussen (som ändå har hunnit bli veteranbuss vid det här laget) började rulla har Ove och Agneta rest över stora delar av Sverige. Flest besök har Öland fått under åren. Cafébussen åker dit man får en kallelse och dyker gärna upp i samband med olika event och festivaler men är också ett uppskattat inslag vanliga helgkvällar i både små och stora städer. Ofta har polisen visat tacksamhet då man märkt att det blivit lugnare på stan när Cafébussen är där.

De samarbetar gärna ekumeniskt på platserna man besöker. Att människor som bor på orten deltar i satsningen betyder väldigt mycket, menar Ove Jonsson.

– Då finns det ju också någon som kan ta hand om dem som möter Jesus.

Alla personliga möten de gjort under åren sätter sina spår. Som när de landade i Jönköping under påskhelgen i samband med Bilsport Performance & Custom Motor Show på Elmia. Där på påskafton, i ”Smålands Jerusalem”, får de berätta för en kvinna om hela påskdramat med Jesu död och uppståndelse. Det är första gången hon hör påskens budskap!

– Förr visste alla mer om kristen tro, även om man inte gick till kyrkan. Väldigt många konfirmerades i alla fall. I dag är det så många som inte hört talas om Jesus, säger Mikael.

Ove och Agneta som varit ute med Cafébussen i många år märker en tydlig skillnad i samhället. Ja, kunskapen om kristen tro har minskat. Det är ett tuffare klimat idag. Om de 1997 fick höra ”äntligen kommer ni!” så är känslan mer idag: Vem bryr sig?

– Det är mer känslokallt, säger Agneta.

– Samtidigt som det har blivit mer öppet att prata just om Jesus, menar Ove.

Båda upplever att människor är tomma och trötta på statusjakt och yta. Man längtar efter ett verkligt liv.

– Så vi har en fantastisk utmaning, säger Ove.

Samtalen på Cafébussen handlar dock aldrig om att vinna en diskussion.

– Vi kan prata fotboll eller väder, men ofta frågar de ju vilka vi är och varför vi gör det vi gör. Och här handlar det om att bygga förtroende. Vi försöker lära oss att berätta vår berättelse. Vår egen, säger Ove.

De märker också tydligt hur mångfalden behövs i bussen. Att man finns där som samtalspartner i olika åldrar och med olika erfarenheter, både män och kvinnor, gammelsvenskar och nysvenskar.

– Ensamheten är kanske det största problem vi har idag i vårt land. Jag kan sitta och lyssna på en människa i 30 minuter och vara en riktig slasktratt där den här personen får ösa ur sig all sin besvikelse. Och sen när man väl tömt ut sig så brukar vi få ett väldigt fint samtal, säger Ove Jonsson.

På Cafébussens hemsida (www.bussmissionen.se ) finns några korta berättelser samlade från besökare. ”Nu har jag fått samtala med er här i Cafébussen. När kommer ni igen?”

”Tack så mycket för Bibeln jag fick av er i Cafébussen. Schysst! Ju mer man läser, desto bättre blir det.”

”Kändes så skönt när ni bad för mig i bussen, aldrig gjort det innan. Kan ni be för mig igen? Mina föräldrar är svårt sjuka.”

Så många människor, så många behov. Cafébussen skulle kunna rulla dygnet runt och ändå inte hinna möta alla människor. Så hur ser planerna ut för framtiden?

– Vi har en förhoppning om att kunna investera i en nyare buss eftersom den här är en 32 år gammal veteranbuss som det börjar bli svårt att hitta reservdelar till. På sikt hoppas vi också få in fler som kan köra bussen, säger Simon Manfredsson.

Ett fortsatt ekonomiskt stöd från församlingar, företag och enskilda står också högt på önskelistan eftersom Bussmissionens verksamhet är helt gåvobaserad. Utan människor som ger sitt stöd skulle man inte kunna fortsätta.

– Det är inga lätta bitar, men vi tror att Gud förser oss både med arbetare och med pengar, säger Mikael.

Buss­missionen

Bussmissionen har bedrivit sin verksamhet i 15 år.

Bussen som fungerar som både café, bibliotek, själavårdscenter och gudstjänstlokal har 31 år på nacken.

Den senaste tiden har Cafébussen/Julbussen bland annat besökt Kungshamn, Munkedal, Uddevalla och Lysekil.

15

Så många år är det sedan Bussmissionen startade.

Annons
Annons
Dagens människa
Annons
Annons