Pastorsparet tvingas leva under sharialagar

”Vattnet gick ända hit upp”, förklarar pastor David Hukom, när han visar sin kyrka i Banda Aceh i Indonesien.
Då, på juldagen 2004 när den stora tsunamin rullade in, skonades ingen. Nu handlar utmaningen om att skona kristna värderingar när sharialagarna i Aceh-provincen skärps.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Banda Aceh, Indonesien. Det är lördag förmiddag och i den tilltagande hettan passar David Hukom och Olivia Gozalie på att städa upp efter gårdagskvällens gudstjänst. Den protestantisk kyrkan i västra Indonesien GPIB, (Gereja Protestan di Indonesia bagian barat), är en av fyra kristna församlingar i Banda Aceh med sammanlagt 1 000 medlemmar. Drygt 100 familjer söker sig regelbundet till GPIB:s aktiviteter, medlemsantalet har varit konstant länge.

David Hukom förklarar att även om Indonesien, inklusive Aceh, officiellt är ett sekulariserat land med religionsfrihet, har statsreligionen islam en särställning. I Aceh, den enda indonesiska provins som implementerat islamisk rätt, skärps nu sharialagarna ytterligare. Att bedriva kristen verksamhet är komplicerat.

– Vi får inte tillstånd att bygga ut eller etablera nya församlingar. Men nya moskéer uppförs överallt, till exempel Masjid Raya Baiturrahman, en av de största i landet. Även om myndigheterna låter oss vara ifred uppfattas vi ändå som ett hot, säger han.

Olivia Gozalie och David Hukom växte båda upp i kristna familjer på huvudön Java och Moluckerna. Närheten till Gud stärktes gradvis. Vid fem års år ålder fick David Hukom allvarliga problem med bukspottkörteln, och en depression i samband med hans fars plötsliga död i en olycka blev en allvarlig prövning.

– Gud hjälpte och välsignade mig i båda fallen. Jag blev frisk och fick så småningom ett stipendium så att jag kunde studera. Att bli pastor var mitt sätt att tacka mina föräldrar och Herren för hans välsignelse

Arbetet som pastor innebär en del kringflackande. Tjänstgöringsstället växlar vart fjärde år, vilket i Indonesien, som består av 13 000 öar, innebär att placeringen kan bli nästan varsomhelst. Före flytten till Banda Aceh tjänstgjorde paret åtta år på Borneo.

– När vi fick veta att vi skulle flytta hit blev vi först lite rädda. Men så tänkte vi att Gud tar hand om oss även här. Och det har han gjort, vi trivs och har ett fungerande liv här, säger Olivia Gozalie.

Aceh-regionens konservativa syn på islam härrör från tiden som sultanat. 1976 startade ett regelrätt inbördeskrig med krav på självständighet, som varade kriget ända fram till 2006 då splittrade gerillastyrkor lade ner sina vapen i spillrorna av den stora tsunamin. De skärpta sharialagarna är i dag politiska verktyg som är påtagliga i varje achenes vardag. De senaste åren har myndigheterna bland annat utvecklat ett system med civila ”moralpoliser” som har rätt i att kontrollera människors klädsel och offentliga, religiösa vanor.

– Kravet på att bära hijab omfattar dock bara muslimer. Som buddist eller kristen behöver jag inte det. Men när jag går utanför kyrkans grindar sätter jag i alla fall på mig en hijab för att slippa frågor och eventuella problem. Att jag är kristen står på min id-handling, berättar Olivia Gozalie och understryker att deras sjuårige son slipper gå i koranskola av samma anledning.

Som i flera andra muslimska länder är alkoholförtäring strikt förbjuden. David Hukom skrattar när han förklarar att förbudet inte omfattar kyrkans nattvardsvin, som inhandlas i grannstaden Medan, nio timmars bilresa söderut.

Centralt i myndigheternas moralsyn är bland annat synen på sexualitet. Äktenskapsbrott straffas hårt liksom homosexuella relationer. Nyligen piskades två unga, muslimska män offentligt efter att de påträffats tillsammans. Homosexuella med annan religiös bakgrund får själva välja straffpåföljd, till exempel fängelse.

– Den människosynen har inte vi. I kvarteren runt vår kyrka finns många homosexuella och hbtq-personer som bara vågar sig ut nattetid, säger David Hukom.

För honom och Olivia Gozalie handlar kristendom om tillit. Det fick varje achenes, oavsett religiös tillhörighet, erfara i samband med den stora tsunamin den 25 januari 2004 då 170 000 personer dog. Staden ödelades på en förmiddag och hela bottenplanet i GPIB:s kyrka vattenfylldes. Flera döda kroppar hittades därinne när vattnet sjönk.

13 år senare hittar man få spår av katastrofen i kyrkan och den omgivande staden. Med hjälp av biståndspengar har ett omfattande återuppbyggnadsarbete gjort Banda Aceh till och med bättre än tidigare med breda, rena och säkra gator.

Men begränsningarna kvarstår för den kristna församlingen som har svårt att praktisera missionsbefallningen. David Hukom och Olivia Gozalie hoppas att lagarna ska bli mildare. Men ännu finns inga tecken på det.

– Vi tror och hoppas att vi, genom vilka vi är, och vårt förhållningssätt till andra, visar att vi respekterar alla människor. Det är vårt hopp och styrka inför framtiden. På det sättet når vi fram.

Veronica Rönnlund Aldman

Fakta:

GPIB

Namn: GPIB – Gereja Protestan di Indonesia bagian barat.

Grundades: 1948.

Teologisk inriktning: Reformert protestantism.

Utbredning: Multietnisk nationell kyrka som är etablerad i 25 av 32 provinser i Indonesien.

Huvudsäte: Jakarta

Medlemmar: 1,3 miljoner anhängare och medlemmar, varav­ drygt 100 familjer i Aceh.

Representation: Kyrkornas världsråd, Internationella reformera nattvardsgemenskapen (WCRC).

Annons
Annons
Upprop mot utvisningar
Annons
Annons